Länk till mitt inlägg om problemet som ska behandlas: http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/etikproblem/

• Mitt problem handlar om ett gift par, varav mannen är döende. Kvinnan är otrogen mot honom då han inte längre (på grund av sjukdomen) kan ge henne det hon behöver/hungrar efter. Mannen i förhållandet kommer enligt läkare att dö inom 3 månader. Kvinnan undrar om hon ska berätta för sin partner om sin otrohetsaffär, som har pågått sedan hennes man insjuknade för cirka 6 månader sedan, eller invänta hans död och därefter eventuellt inleda en relation med den hon för närvarande är otrogen med.
• Konsekvensetiker anser att det är meningsfullt för personen i fråga att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser. Man måste också ha en måttstock för vad som är goda konsekvenser. Detta kallas i andra termer för värdefilosofi, alltså vad man anser är gott och vilka värden som är viktiga i livet. Man skiljer också på terminala värden och instrumentella värden. Terminala värden är sådana värden som inte behöver motiveras mer än utifrån sig själv. Dessa har ett egenvärde. Instrumentella värden är värden som är bra för att uppnå det terminala värdet, alltså medel för att uppnå andra mål, t ex pengar. Man bör enligt konsekvensetiken välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ). Det finns emellertid också en ”satisficing” (’gott nog’) variant som innebär att den rätta handlingen inte behöver vara den bästa utan bara tillräckligt bra. Olika konsekvens teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem, antingen mig eller kollektivet, och vad är det som ska maximeras (exempelvis lycka). Ett problem som man stöter på här är vem ska bedöma vad som ger mest lycka och när ska denna lycka ska inträffa. Utilitarismen (en del av konsekvensetiken) menar att det är det totala utfallet som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig, som handlar, som är det relevanta. Exempelvis så säger utilitarister att man ska rädda 500 personer framför sin familj. ”Största möjliga lycka åt största möjliga antal.” är et väl uttalat citat inom konsekvensetiken. Givetvis finns det även nackdelar med denna teori, till exempel John Stuart Mill som menar att användandet av konsekventialistisk utilitarism som beslutsmetod kan ge sämre följder än att använda till exempel vardagliga moraliska uppfattningar. En annan invändning är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. Om det ger de bästa konsekvenserna så bör man till exempel koka barn i olja. Mot detta skulle kanske en konsekventialist invända med att koka barn i olja omöjligt kan ge goda konsekvenser. Ett annat exempel på ett liknande problem, specifikt för utilitaristisk konsekventialism, är när en handling ger stort lidande hos ett fåtal personer som konsekvens, och lite njutning åt ett stort antal. Då kan detta fortfarande vara den handling som leder till störst sammantagen nytta. Sammanfattningsvis så kan man säga att konsekvensetiken alltid bedömer om olika handlingar är rätt eller fel beroende på hur bra man tror att konsekvenserna blir. Man har då lite överseende med att själva handlingen i sig kanske inte alla gånger är så snäll – bara konsekvenserna är övervägande bra.
• Det intressanta är att göra en samlad bedömning av konsekvenserna. I mitt fall handlar det om hur denna otrohetsaffär påverkar de direkt inblandade. I mitt fall, rörande en otrohetsaffär, finns två alternativ, antingen att berätta för den döende mannen om otrohetaffären alternativt att undangömma det faktum för mannen i syfte att inte göra hans sista månader i livet än mer bedrövliga. Konsekvensetiken skulle troligtvis bedöma att det är bäst att låta bli att berätta om otrohetsaffären för den gifta mannen. Det skulle inte leda till någon större lycka för någon och då är inte handlingen ”värd” konsekvenserna den skulle ge, ännu mer sorg för den döende mannen. Enligt konsekvensetiken ska man främst handla i syfte att sprida största möjligt lycka, att berätta för otrohetsaffären skulle enbart kunna bli en lättnad för kvinnan och handlingen skulle som sagt inte sprida någon glädje. Konsekventialistiska teorier skiljer på lyckan för en person jämfört med för ett större kollektiv. Egoismen menar att det är utfallet för den enskilde, som handlar, som är det relevanta. I mitt fall skulle eventuellt kvinnan kunna bli lyckligare om hon fick lätta sitt hjärta för sin man. Det jag tycker är viktigt att poängtera är att otrohetsaffären som kvinnan har inte beror på att hon inte längre älskar mannen hon fortfarande är gift med utan det handlar om att han inte kan tillfredsställa hennes sexuella behov, på grund av sin sjukdom. Alltså, om kvinnan skulle välja att berätta för mannen om otrohetsaffären så skulle hon behöva vara tydlig med att förklarar att otrohetaffären inte beror på att hon inte älskar honom längre utan på hans biologiska hinder som han inte kan styra över. Detta skulle förhoppningsvis göra att mannen förstår att otroheten inte beror på att kvinnan inte har slutat älskar honom, eller att han är oduglig, utan enbart på hans fysiska hinder. Sammanfattningsvis, i detta fall (enligt konsekvensetiken) är det bäst att vänta ut den gifta kvinnans mans död och inte göra hans sista tid i livet mer plågsam. Målet med denna etik är att maximera lyckan, i detta fall för den döende mannen (hur lycklig en döende person nu kan vara…) för att i helheten nå ett bättre samhälle.
• Det främsta problemet jag ser med att följa hur en konsekvensetiker skulle handlat i detta fall är att kvinnan i förhållandet tvingas undangömma fakta, men eftersom kvinnan handlar i gott syfte och än så länge inte har ljugit anser jag att sättet att handla enligt konsekvensetiken är rätt i detta fall. Jag tycker även att mängden lycka/olycka inom varje argument ska värdesättas. En invändning mot denna etik är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. För hur man än vrider och vänder på det så är det moraliskt felaktigt att vara otrogen mot sin partner.