Ta ställning | Regelutilitarism

Konsekvensetik och pliktetik är två olika etiska skolor som skiljer sig åt i frågan om vad som är moraliskt rätt och fel. Medan konsekvensetiken menar att konsekvenserna avgör huruvida rätt eller fel en handling är menar pliktetiken att en handling endast är rätt om den följer plikter(regler och lagar).

Både i konsekvensetiken och pliktetiken går det att finna nackdelar och fördelar. Den grundläggande svårigheten i både konsekvens- och pliktetik är att identifiera just vad plikten är eller vad konsekvenserna kommer att bli. Eftersom pliktetikens syn på en god handling utgår från att den utförs efter en plikt kan det i vissa situationer bli svårt att avgöra vad man har för plikter eller också att man står inför flera plikter som strider mot varandra och har svårt att avgöra vad som vore moraliskt rätt.

  1. Att följa plikter är det moraliskt rätta (goda).
  2. Det är svårt att avgöra vilka plikter som är rätt/fel.
  3. = Det är svårt att veta vad som är rätt/fel.

Samma typ av problematik går att finna i konsekvensetiken som menar att en handling av konsekvenserna avgörs om den är rätt eller fel. Det är inte alltid lätt för människor att avgöra vilken handling som kommer att ge de bästa konsekvenserna eftersom vi inte kan se in i framtiden. Det kan också vara svårt att avgöra hur många handlingen kommer att drabba och hur länge handlingen kommer att påverka samt hur den kommer att fungera i kombination med alla andra händelser/handlingar som utförs omkring.

  1.   Konsekvensen avgör om handlingen är moraliskt rätt/fel.
  2.  Det är svårt att förutspå vad konsekvenserna blir.
  3. = Det är svårt att veta vad som är rätt/fel.

Jag vill med ett exempel förklara mina argument något djupare och jämföra de två olika etikerna. I Hitlers Nazityskland utfördes handlingar som på den tiden och i det samhället ansågs vara både rätt och ge de bästa konsekvenserna för landet.

Pliktetiker anklagar konsekvensetiker för att uppmana människor till onda handlingar för att dem kan ha goda konsekvenser. En ond handling skulle för en pliktetiker räknas som att döda en människa. Och om vi följer Kants teori om det kategoriska imperativet är det i alla lägen moraliskt fel att mörda, även en diktator som låter miljontals andra människor att mördas. I det här sammanhanget blir pliktetikernas kritik mot konsekvensetikerna, anser jag, motsägelsefull då plikter, alltså moraliska regler är något som vi genom tiderna sett har förändrats och när psykopatiska människor fastställt plikter/regler har dessa kunnat upphöjas till kategoriska imperativ som är onda. Man ska alltid älska Hitler och alltid mörda judar kan man se som kategoriska imperativ under förintelsen vilket miljontals människor löd under i flera år. Och dessa kategoriska imperativer byggde på maxim som nazisterna ansåg sig ha och som resterande befolkning övertygades om. Dessa maximer byggde dock på onda erfarenheter, vilket jag anser är ett stort problem inom pliktetiken, eller mer specifikt i Kants teori. Dock finns det en viktig faktor som även bör belysas i Kants teori, nämligen att handlanden efter plikter där människor används som medel inte är goda. Denna tanke, om att människor inte får användas för att uppnå ett mål anser jag är en avgörande aspekt men ändå en brist eftersom det är ett psykopatiskt karaktärsdrag att använda/utnyttja/härska över andra människor för att dra egen vinning. Detta betyder i sin tur att psykopatiska/ antisocial personlighetsstörda personer (som alltså är psykiskt sjuka) vardagligt utnyttjar människor, som t.ex. Hitler gjorde; men det är ändå inte okej för andra människor som blir utnyttjade av psykopater att bryta mot de lagar och regler som bygger på onda maximer eller onda kategoriska imperativ just för att pliktetiken är så pass konstant och inte alls anpassbar.

Det går även att se detta exempel utifrån konsekvensetiken, utilitarismen, och finna brister och fördelar i teorin. Om nazisternas, alltså hela det tyska samhällets, lycka ökade med judarnas(romernas, de handikappade och homosexuellas) död samtidigt som den lyckan var större än olyckan som uppstod med deras död skulle den räknas som moralisk rätt. Enligt Bentham ska man väga in handlandets konsekvenser genom att tänka ut hur länge den varar och hur stark njutningen är samt om den leder till andra njutningar eller smärtor och hur länge dessa varar och hur starka dessa är. Utilitarismen har mött kritik p.g.a. att man ansett denna process vara för komplicerad och nästintill oförutsägbar. I Hitlers, och Nazitysklands, fall kan denna kritik vara som en (oförlåtlig) ursäkt då det vore svårt att mäta hela världens lycka och olycka som uppstod under, efter och ända fram till idag. Sedan har utilitarismen även mött kritik för att lycko-bedömningen kan tendera att bli partisk för att man hellre prioriterar sina nära och käras lycka framför okända personer. Det går även att se i Nazitysklands fall där man menade att tyskarnas lycka/framgång var viktigare än något annat. Att alla njutningar har samma värde är regel i utilitarismen som jag tycker är svår att hålla med om, just för att den i praktiken kan vara svår att förhålla sig till då psykopaters lycka och mer omtänksamma människors lycka grundar sig i helt olika njutningar. En psykopat kan känna njutning av att se andra lida medan en omtänksam människa kan känna lycka av andras lycka eller i mer oskyldiga njutningar. Att dessa olika sätt att uppleva lycka/njutning skulle vara lika mycket värt kan jag inte hålla med om.

Sammanfattningsvis tycker jag att det finns både nackdelar samt fördelar i konsekvensetiken(utilitarismen) och i pliktetiken. Det positiva med utilitarismen är att den räknar med allas lycka och försöker maximera den med att begå en så gynnsam handling som möjligt, det som dock kan bli svårt i praktiken är att uppfölja denna tanke om att alla njutningar har samma värde då i alla fall jag inte skulle kunna se samma värde i en psykopats lycka som i min mammas lycka; vilket betyder att jag i en situation där det krävdes, skulle prioritera min mammas lycka framför en psykopats. Detta beror på att psykopaters lycka oftast bygger på en annan människas olycka. Att vara objektiv är även något som pliktetiken kräver då den menar att moral inte är en fråga om känslor utan förnuft och att man genom förnuftet ska kunna avgöra vad som är rätt och fel. Detta blir även det svårt att applicera i det verkliga livet då man som människa inte enbart gör rationella val utan även begår emotionella handlingar (av t.ex. reflex, impuls eller samvete). I pliktetiken uppmanar man människor att upptäcka morallagarna genom det praktiska förnuftet och konsekvensetiken uppmanar människan att avgöra sin handlings moraliska innebörd av konsekvenserna. I båda skolorna har man tagit förgivet att människor har samma förutsättningar och kommer vara överens om att samma handling är den rätta vilket inte alltid ter sig enligt teorin i praktiken. I pliktetiken menar Kant att människan ska handla efter maxim och att alla utifrån sina egna maximer tillslut kommer komma fram till samma maxim; vilket jag tror är omöjligt eftersom alla människor lever olika liv och får olika erfarenheter (både goda/onda). Utilitarismen menar att man ska väga in huruvida varaktig njutningen är, hur pass stark den är och hur den påverkar andra njutningar. Att ta förgivet att människor kan tänka så pass långt i alla handlingar dem kommer överväga att begå i livet anser jag är orealistiskt då vi människor inte är kapabla att se in i varken framtiden eller hur andra människor upplever lycka/njutning.

Jag själv har svårt att välja antingen pliktetik eller konsekvensetik då jag anser att vi människor använder kombinerat, just för att den ena inte är tillräckligt utvecklad eller löseralla situationers problematik. Jag anser hellre att John Stuart Mills utvecklade teori av utilitarismen är mer lämplig; alltså Regelutilitarismen som menar att man bör följa regler som ger bäst effekt och att vissa njutningar i sig är bättre än andra. Denna teori gillar jag klart mycket bättre just för att den har utvecklade resonemang från både pliktetik och utilitarismen. Fördelar med plikter i sig är att dem är nödvändiga för att t.ex. upprätthålla ett samhälle/system och att det för människan kan vara skönt att följa plikter i svåra situationer för att slippa dåligt samvete genom att säga ”jag gjorde min plikt”. Att inte ljuga, stjäla eller mörda är plikter som genom effekten av handlingen bevisats ge mest nettomängd av lycka. Människor kan alltså genom konsekvenserna se om en plikt är god eller inte och på så sätt få erfarenheter och utveckla nya plikter vilket jag anser är mycket mer praktiskt och mer användbart i verkliga livet. Att regelutilitarismen inte, som utilitarismen, hävdar att alla njutningar är lika mycket värda är även det ett argument som jag håller med om då vissa njutningar är att föredra framför andra beroende på om njutningen leder till fler fördelar/mer lycka eller njutning. Genom att både se efter plikter och konsekvenser får man även mer nyanserade omdömen om vad som kan vara moraliskt rätt/fel. Det är också till ens fördel att både kunna använda plikter och konsekvenser för att avgöra huruvida handlingen är moralisk eller inte i situationer där det antingen är svårt att identifiera plikter eller konsekvenser eftersom man då kan försöka göra en mer omfattande bedömning och komma fram till ett svar. Att det även uppmanas att fråga andra ”experter” om råd i situationer anser jag även det kan vara ett alternativ för att ge fler möjligheter till tolkning av moral. Man kan dock i sådana tillfällen även behöva ställa sig kritisk till ”experten” som talar om sina erfarenheter då dessa kan vara onda eller dåliga.(Denna expert/erfarenhets tanke i regelutilitarismen liknar i viss mån maximer i pliktetiken som även där kan bygga på onda erfarenheter.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *