Vilken ställning man ska ta gällande pliktetik och konsekvensetik är inte alla gånger lätt då dessa två skiljer sig åt på många sätt. Båda två har sina för- och nackdelar, men vilken väger tyngst?

Pliktetiken styrs ju som sagt av principer och regler. Det spelar alltså egentligen inte någon roll vad konsekvenserna av ens agerande är så länge man gått efter de allmänna lagarna. Principen styr här kort och gott. Detta tillför såklart nackdelar. I pliktetiken är det väldigt strikt och bestämt om hur du måste agera i olika situationer. De regler som man som pliktetiker bestämmer sig för är viktigast gäller sedan i alla lägen, för alla.  Dessa är inte kompromissbara och ska alltid följas oavsett vad. Som pliktetiker måste man vara väldigt konsekvent och får inte göra några undantag what so ever. Låter ganska enkelt att följa, eller hur? Men om vi tänker efter, hur väljer vi våra principer och regler? På vilka grunder är dessa byggda? Av vem är regelboken skriven egentligen? När vi människor hävdar att vissa handlingar är mer moraliska än andra känns det som en självklarhet men vad exakt det är som avgör handlingen god eller inte kan vara svårt att sätta fingret på. Det jag menar är att godhet och ondska kan ibland vara svårt att konkret beskriva och gestalta. Det kan också uppstå problem med denna etik när två eller flera av ens principer/regler krockar med varandra. Vad händer då? Är det tillåtet att rangordna principerna? T.ex. om man har två principer som säger att kärleken är viktigast av allt och om man ingår i ett äktenskap ska man för alltid hålla det. Vad gör man då om kärleken tar slut i ens äktenskap?

Om man istället tittar på konsekvensetiken där det är utfallet av en handling som spelar roll ändras för- och nackdelarna en hel del. Enligt mig känns faktiskt det mest rimligaste sättet att avgöra hur moralisk en person är genom att titta på konsekvenserna av dess handling. För det är faktiskt så att ens persons avsikt kan man aldrig vara helt säker på, personen i fråga kan minnas fel, ljuga eller kanske ha dålig självinsikt. Man kan inte bara utgå från handlingen i sig eftersom i slutändan är det faktiskt konsekvensen som spelar roll. Jag anser inte att en person som endast följer en regelbok för vilka handlingar som är rätt eller fel, oavsett situation, har en hög moral. Det enda konkreta som vi kan fastbestämma om det är rätt och fel är konsekvenserna av handlingarna, inget annat. Självklart, som med allt annat, tillkommer det även problematik med denna etik. Det första som kan anses problematiskt är vad det är som räknas som en god konsekvens. För det är inte alla gånger självklart vad som anses vara ett gott slut eller inte. Det som också kan vara knepigt med konsekvensetiken är hur kan man veta att denna handling kommer leda till denna konsekvens? Hur kan vi förutsäga framtiden? För det är ju det som denna teori begär av oss. När vi står där och ska välja mellan olika handlingsätt ska vi välja det som leder till det bästa utfallet för flest människor, men detta kan heller aldrig vara säkert. Det ställs höga krav när vi själva måste kunna fastställa någon slags prognos för vad som komma skall.

Som ni ser uppstår det för- och nackdelar med dem både teorierna och det kan vara svårt at avgöra vilken man anser vara mest korrekt att följa i sitt handlingssätt. Men jag måste ändå säga att konsekvensetiken känns som den mest självklara för mig då som jag tidigare nämnt endast är konsekvenserna av en handling som kan avgöra om det var gott eller ont. Konsekvenserna är de enda som har någon betydelse för framtiden och som påverkar samhället och oss människor, och just därför anser jag att denna måste vara etikens utgångspunkt. Pliktetiken kan funka till en början då den har sina konkreta regler att följa, så man vet alltid hur man ska handla i en viss situation. Men jag tror inte den etiken håller i längden då det finns alldeles för många nackdelar med den.