Ta ställning till pliktetik och konsekvensetik och argumentera för vilken av dem du tycker är bäst – Mina Nilsson Grip
Båda etikerna har sina för- och nackdelar. Om vi börjar med konsekvensetiken så finns problematik, enligt mig, att finna i att det inte spelar någon roll vem konsekvenserna ska vara goda för. Att den psykopatiska mördaren finner tillfredsställelse i att döda kan inte räknas in som en konsekvens att ta hänsyn till. Om man skulle acceptera att dennes konsekvenser spelar in så rättfärdigar man dåligt beteende. Vilket skulle leda till en mentalitet där ondska inte är något absolut utan något som går att argumentera sig förbi. Man sätter ingen värdering vid vad som är rätt och fel och i den meningen så verkar inte etiken alls som normskapande instans, på det viset som pliktetiken gör. Något som i och för sig också kan vara dålig, men mer om det senare. Dessutom så kan det ibland vara svårt att acceptera att konsekvenserna över huvud taget ska spela någon roll, exempelvis om man ser till plikten: du skall inte slå din fru. Den kan aldrig vara okej, oavsett konsekvenserna. Konsekvensetikern skulle börja fundera och tänka att ”jo det skulle ju vara dåligt eftersom att mannen (om vi antar att det är ett hetropar vi talar om) riskerar att hamna i fängelset och barnen därmed riskerar att bli faderslösa.” Man får tar här en märklig utgångspunkt när man börjar sitt resonemang och förlorar sina värderingar, precis som i tidigare exempel. Det borde väl ändå finnas grundläggande värderingar som främst styr hur man handlar och när dessa värderingar inte ger ett självklart svar, då kan man vända sig till konsekvenserna? Detta blir dock även det problematiskt eftersom att jag knappast skulle vilja att en nazistisk homofob skulle handla utefter dennes grundläggande värderingar. Det är omöjligt att tvinga alla att ha samma värderingar, och då kanske ändå det är bäst att man räknar konsekvenserna. Om konsekvensetiken håller så ska detta ändå leda till att handlingen blir god. Man måste ibland kunna vara konsekvent och fastställa vissa moraliska principer oavsett omständigheter och konsekvenser men tänk om den som bestämmer vad som är rätt och fel har skeva värderingar, tänk om den som bestämer vad som är rätt och fel är fascist. Detta problem kommer dock alltid finnas och finns även inom pliktetiken. Tänk om den som bestämmer pliktera, som är normskapande, har vad jag anser vara fel värderingar? Dock så förutsätter Kant det mänskliga förnuftet, exempelvis talar han om det praktiska förnuftet. Kan en förnuftig människa vara en nazistisk homofob?
Kant betonade att man aldrig får använda en annan människa för att ta sig någonstans. Människan ska alltid vara ändamålet för en handling, den det ska vara bra för, inte ett verktyg. Även detta missar konsekvensetiken vilket leder till att det kan bli okej att utnyttja folk för sin egen lycka. Exempelvis så kan det kanske vara svårt ur ett konsekvensetisktperspektiv att vara emot prostitution. Den som köper den sexuella tjänsten blir lycklig och den prostituerade får pengar. Här blir det oväsentligt att kvinnan reduceras till ett medel/objekt för den manliga njutningen. Att bortse från det leder i sin tur till att de patriarkala strukturerna upprätthålls. Att tillåta den formen av utnyttjning leder i sin tur att även andra former kan få utlopp. Se bara på hur proletariatet utnyttjas av den som äger produktionsmedlen (kapitalisterna)? Exempelvis ägde min chef på bageriet där jag jobbade i somras maskinerna och ugnarna för att baka bröden. Jag som inte äger några produktionsmedel måste istället sälja mig själv, min arbetskraft. Min chef på bageriet tjänar pengar på att jag arbetar för henne, detta beror på att när jag säljer min arbetskraft så får jag egentligen inte betalt för allt jag har producerat. Hon tjänar ett så kallat mervärde på min insats. Därför kan hon ta ut en vinst och stänga bageriet på vinterhalvåret för att ta ledigt medan jag måste jobba året runt för att klara mig. Här blir det tydligt att min chef uttnyttjar mig för sin egna lycka men eftersom att konsekvenserna av detta blir att jag får pengar och hon också så blir handlingen god enligt ett konsekvensetiskt perspektiv. Om man däremot skulle se utifrån utilitarismen så skulle man se till mesta möjliga lycka för fäst antal människor. Om man skulle tänka på det viset så skulle det förmodligen vara bäst för flest om vi alla tillsammans ägde produktionsmedlen och alla tillsammans delade på vinsterna.
Kant, och pliktetikerna, menar att man alltid bara ska följa och ta hänsyn till plikterna, allt annat är oväsentligt. En handling är alltså rätt omm det alltid är rätt att göra på det viset. Detta är problematiskt eftersom att konsekvenserna av plikterna ibland måste spela in. Det är näst intill omöjligt att skapa en plikt som alltid ska gäller och jag har problem med tanken att det är okej att det ibland går lite snett och att folk ibland kan fara illa. Exempelvis så måste det vara okej att skilja sig om man blir misshandland i sitt förhållande och man inte har några barn. Konsekvensetiken kan här vara mer flexibel och se till varje enskilt fall något som är fördelaktigt med etiken. Detta leder dels till att man kommer ifrån illusionen att det alltid är rätt att handla efter en viss moral och dels till att man inte bidrar till upprätthållandet av konservativa normer som i sin tur leder förtryck av olika slag.
Det kan vara lätt att rättfärdiga ondska genom att hänvisa till plikter. Visserligen finns det plikter som säger att man inte får döda, men om detta även rättfärdigar att kvinnor förvägras abort, är det då en god plikt att handla efter? Att förvägra en kvinna abort är nämligen en av många yttringar av kvinnoförtyck. Man förnekar henne rätten till sin egen kropp och kan därmed kontrollera henne och förvägra henne de förutsättningar som är priviligierade mannen. Detta kan lätt kopplas till religiös pliktetik vilken menar att de moraliska plikterna är givna av Gud och därför inte kan ifrågasättas. Religionen är en konservativ makt och, exempelvis, alla de abrahamitiska religionernas religiösa skrifterna skrevs under en tid där patriarkatet var extremt utbrett. Om man hänvisar till att det är Gud som bestämt att en kvinnas plikt är att ta hand om hushållet och en mans är att försörja familjen så är det svårt att ifrågasätta och på så vis bidrar den religiösa pliktetiken till att patriarkatet upprätthålls och därmed främjar den, i vissa frågor, ondska.
Problematiken med religionens plikter är, enligt Simone de Beauvoir, att möjligheten till transcendens, alltså överskridande, i med dessa roller alltid varit förunnat mannen. Kvinnan blir förpassad till ”immanens” (det vill säga motsatsen till att överskrida/transcendera). Kvinnan skall stå i hemmet, laga mat, städa, föda barn. Kvinnan tar inte, på grund av dessa plikter, del i det mänskliga. Vi människor kan, till skillnad från djuren, tänka: vi kan tänka att vi är fria och att vi är ofria, vi kan ha ångest över att vi finns till. En apa föds, äter, förökar sig och dör, men vi människor kan gå utöver dessa enkla, primitiva, immanenta livsvillkor. Vi kan sätta upp mål och projekt för våra liv som inte endast har att göra med överlevnad eller fortplantning; vi kan bli skapande konstnärer, filosofer och författare och när vi blir det överskrider/transcenderar vi oss själva. Detta blir bara ett privilegium bara mannen har så länge man upprätthåller dessa roller genom plikterna. På så vis förtrycker de kvinnan, hon förövas sin mänsklighet. Om vi ska koppla till frågan om homosexualitet så blir problematiken med rollerna, plikterna, att det inom familjen ska råda hierarki där mannen står överordnad kvinnan något som inte går i ett homosexuellt förhållande och därmed upprätthåller plikterna heteronormativiteten. De religiösa plikterna reproducerar i med detta strukturera som leder till att kvinnan förblir underordnad mannen, något som jag anser vara ett stort problem med etiken. Dock så skulle man om man såg till konsekvensetiken kanske ha svårt att säga att det skulle bli mest bra konsekvenser om vi lyckades skapa ett jämlikt samhälle med tanke på att det skulle kräva att den härskande gruppen män var tvungna att lämna ifrån sig sina privilegium, något som för dem skulle innebära negativa konsekvenser. Frågan om alla skulle tjäna på ett jämställt samhälle är dock komplicerad och hör inte riktigt hit. Det går emellertid att fastställa att det normer som finns för hur män ska vara kan vara extremt problematiska för deras välbefinnande trots att de i samhället tjänar på dem.
Pliketiken kan vara svår att omsätta på andra eftersom människor har olika behov. Kanske är det okej för en människa som inte har möjlighet att köpa mat till sina barn att stjäla. Detta skulle inte pliktetikern erkänna då man alltid ska handla utifrån sina plikter. Konsekvensetikern förstår här att ibland så kan situationen kräva att man går emot en lag. Dock så vill vi inte ha ett samhälle där folk går omkring och stjäl. Här ser vi återigen vikten av den flexibilitet konsekvens etiken har att erbjuda. Utilitarismen kan vara relevant när man ska handskas med samhällsfrågor eftersom att etiken kan väga in hela samhällets behov och omsätta dem till en gemensam moral. Exempelvis så kan etiken förstå att utifrån ett samhällsperspektiv så måste det vara okej med abort eftersom att konsekvenserna av det motsatta skulle få fruktansvärda konsekvenser i vissa fall, exempelvis vid våldtäkt.
Uliteralismen ser till alla, inte bara till den som har en röst. De som skapar plikterna är de som har makten. På så vi är de även anpassade efter att tillfredsställa dem. Detta är extremt problematiskt eftersom att strukturerna på detta vis fortplantas. Om man ser till samhället så skulle kanske utilitarismen passa bättre. Ett exempel där en tillämpling av utilitarismen skulle leda till mer lycka: I dagens Sverige råder hög arbetslöshet vilket leder till att en stor grupp människor drabbas av ofrivilligt utanförskap. Samtidigt arbetar många anställda mer än någonsin, vilket leder till mindre ork och tid för socialt umgänge och fritidsaktiviteter, det kan dessutom med tiden leda till både psykisk och fysisk ohälsa. Ur ett utilitaristiskt perspektiv så skulle man kunna föreslå en reform som skulle innebära 6-timmars arbetsdag. Om man skulle dela på jobben som fanns så skulle det innebära lycka för fler som utilitarismen förespråkar. Aristotoles förespråkade den så kallade gyllene medelvägen. Vi kan här exemplifiera detta genom att påstå: om du arbetar för lite så är du lat, om du arbetar för mycket är du överdrivet ambitiös och balansen ligger någonstans mellan dessa två extremer. Ur ett konsekvensetiskt perspektiv kan man se att konsekvenserna av denna reform skulle innebära att alla arbetslösa skulle få arbete och därmed få ett meningsfullare liv, de anställda skulle samtidigt få mer ledig tid vilket sannolikt skulle göra dem lyckligare. Min teori är att denna utökade fritid skulle underlätta för människor att utveckla sig själva. Man skulle då få mer tid att ägna sitt liv åt att utveckla och förädla sina sina bra personlighetsdrag. Om man gör det så kommer man att blomstra som individ och då skulle man skänka andra människor mer lycka vilket i sin tur skulle leda till ett bättre samhälle. Alltså skulle denna reform ur ett konsekvensetiskt perspektiv, (utilitarismen) leda till många bra konsekvenser. De som skulle vara emot en reform skulle säga att det skulle leda till at fler människor skulle få det sämre ekonomiskt ställt. I min utopi skulle dock detta inte göra något eftersom att solidariteten värdesätts högst.
Mitt resonemang ovan bevisar att det skulle vara gynnsamt, enligt mig, om vårt samhälle byggde på utelitarismen. Om vi alla skulle tänke ur ett utelitaristiskt perspektiv så skulle solidariteten vara det som styrde mest. Vi skulle eftersträva ett samhälle som skänkte mesta möjliga lycka åt flest antal människor och vi skulle inte bevara förtyckande plikter bara för bevarandets skull. Vi skulle ständigt vara tvungna att anpassa oss efter samhället och vad de behöver eftersom att vi alltid skulle anpassa vårt handlande efter situationen och därmed inte handla utifrån principer trots att de leder till olycka.
Sammanfattningsvis så har etikerna olika för- och nackdelar. Efter att analyserat dessa så har jag kommit fram till att konsekvensetiken är den bästa. Detta eftersom att jag anser att det är viktigt med en vitalisering av roller och normer i samhället. Att stödja en etik som verkar som en konservativ makt bidrar till upprätthållandet av förtryck av olika slag. Något som enligt mig är oacceptablt. Samtidigt har vi sett att konsekvensetiken ibland även den kan bidra till ett felaktigt tänkande då man inte handlar alls utifrån värderingar utan bara utefter konsekvenser. Trots detta så ser jag hellre att vi följer en etik som är flexibel, som kan anpassas efter omständigheterna och som ser till mesta möjliga lycka för flest antal människor. Vi behöver att samhälle som styrs av solidaritet och inte egoism Ett samhälle där de starka ser även till de svagas behov och där vi delar på det som finns. I med detta resonemang så skulle utlitarismen vara den etik som förde oss närmare utopin.