I mitt exempel vet inte doktorn om han ska utföra dödshjälp på X som ligger på dödsbädden och har bett om att få dö när hen förlorat all kapacitet till att röra på sig och nu även talförmågan. (länk)

För att få en inblick i hur en pliktetiker skulle handlat i doktorns fall måste vi förstå vad pliktetik är och vad en pliketiker står för.

En plikt är en handling som du är skyldig att eller att inte utföra, beroende på vad din plikt säger. Finns det en plikt så tvingas du lyda den. Moraliska plikter, alltså plikter som inte är skrivna i sten och gäller för alla plikter som du utför, eftersom det är det du anser vara rätt. Man ska bara handla på så sätt att om du vill det kommer det automatiskt att bli en lag alla följer. En handling är alltså endast rätt om och endast om det alltid är rätt att göra på det viset. Konsekvenser, känslor och önskningar är oväsentliga.

Immanuel Kant är den mest kända pliktetikern. Kant sa att om det inte är en plikt, är det inte väsentligt och menade på att man ska ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag”. Maxim är en etisk regel som vuxit fram av erfarenhet och man verkligen handlar efter – alltså har man förstått att det är denna etiska regel genom livserfarenheter. Denna regel ska även kunna appliceras på alla människor i alla situationer och därför kunna bli till lag. Sedan ska mänskligheten och människan ska inte behandlas som ett medel (utnyttjas, komma till skada) utan ska vara ändamålet. Det är förbjudet att använda människan för att ta dig någonstans, utan människan ska vara syftet. Kant menade också att när två plikter hamnar mot varandra ska man agera utifrån det kategoriska imperativet (en befallning som alltid gäller – oberoende av situation), som består av ett antal hjälpande meningar för att man ska förstå vilka plikter man ska följa. Exempel: Det är en plikt att hjälpa någon i nöd. Det är en plikt att inte stjäla. Det är en plikt att inte ljuga. Det blir tydligt att några av de vanligaste plikterna liknar de 10 budorden. Så, om man nu bestämmer att en viss handling alltid är rätt tillexempel som att inte stjäla, blir det också en moralisk plikt att alltid utföra den handlingen när en situation uppkommer där den passar in.

Pliktetiken och konsekvensetiken påminner nästan inte alls om varandra utan står ungefär som motsatser.  Det främsta som skiljer pliktetiken från utilitaristtänkandet är att en konsekvensetiker skulle behöva veta en handling och konsekvenserna, ur perspektivet hos alla som drabbas till det bättre eller sämre, för att kunna bestämma vad som är etiskt rätt eller fel. En pliktetiker behöver däremot endast se det ur handlarens perspektiv och förstå att han eller hon handlade utefter sin plikt, en plikt som hen anser borde följas i alla passande situationer oavsett vad konsekvenserna blir.  I exemplet om det är rätt att döda skulle en konsekvensetiker ställa sig frågan ”hur drabbas alla iblandade? (inkl. mördaren)”  och en pliktetiker som Immanuel Kant skulle tvärt säga nej eftersom det alltid är fel att döda – oavsett situation. De har dock en likhet: Värderingar. Även om det kategoriska imperativet tillhör och ”ägs” av pliktetiken, går det att hitta liknande ideologer inom konsekvensetiken. Konsekvenser, liksom plikter, kan krocka med varandra. Konsekvenserna har då olika värde beroende på hur väsentliga de är och därför är vissa konsekvenser, precis som vissa plikter, viktigare än andra och påverkar hur man agerar.

Grundproblematiken i mitt exempel är om doktorn ska ta patientens liv. Eftersom det enda som spelar roll i doktorns val av handling – är om han handlar utefter pliktetik – är om valet att döda går emot hans plikt. Har doktorn som en plikt att aldrig döda? Ja, de flesta förnuftiga pliktetiker skulle säga att ta någons liv går starkast emot ens plikt – mycket eftersom man inte får använda i mitt fall, patienten X, som medel. Skulle människor inte leva efter att ”Det är en plikt att inte döda”, skulle många handlingar leda i katastrof enligt pliktetiken eftersom man inte tar hänsyn till känslor, värderingar eller konsekvenser av handlandet i överlag. Enligt både konsekvensetiken och pliktetiken skulle doktorn valt att låta X leva, men utav olika anledningar. Enligt pliktetiken tar doktorn inte hänsyn till varken positiva eller negativa konsekvenser, vilket skiljer avsikterna från en konsekvensetikers.

Om doktorn hade haft ”Det är en plikt att inte döda” som maxim, hade han lärt sig det utifrån sina tidigare erfarenheter i livet. Beroende på om plikten är en maxim eller inte, drar vi slutsatsen att doktorn inte hade utfört dödshjälpen på X, då han har som plikt att inte döda – oberoende av patientens lindriga omständigheter. Skulle detta inte gälla, skulle doktorn ha rätt att döda i alla situationer, inte bara gällande en äldre döende person som ber om dödshjälp. Det som är gott – det rätta att göra – är alltså vad doktorn anser är sin plikt och det är även det hen alltid kommer att agera utifrån, menar Kant.

Jag anser att konsekvenser ska räknas in i ens handlande. Att följa en plikt oavsett situation eller andra bidragande faktorer kan sluta riktigt illa, även om det i teorin låter bra att alltid följa ens förnuftiga plikter. Ska inte denna gamle patients dödsönskan ens tas i åtanke? Ska X få ligga lidandes, utan förmåga att kommunicera eller röra på sig överhuvudtaget i en obestämd tid, i väntan på att dö? Det går att diskuteras, tycker jag. Det är just det som strider mot pliktetiken – Ingen diskussion eller ifrågasättning uppstår.  Vad händer isåfall om en person som uppger sig vara pliktetiker, men har som maxim att mord är acceptabelt och bryter inte mot hens plikt. Personen kan ha växt upp i hemska omständigheter där det normativa är att ta folks liv beroende på olika anledningar, och ingen har berättat för denna person att det är fel. Vad garanterar att plikterna är de rätta? Kant möter denna kritik med att mena på att det är i förnuftet som vi finner våra plikter, som jag tolkar som att det gäller även om vi har bevittnat mord vardagligen och vår omgivning anser det vara okej. Min kritik mot Kants kritik är dock att alla människor är inte alltid kapabla till förnuftigt och rationellt tänkande, vilket kan bero på allt mellan berusning till psykiska sjukdomar – och därför får en rubbad syn på vad som är rätt och fel. I och för sig är berusning något tillfälligt och pliktetikerna menar på att en plikt är någonting man kan agera utefter i alla situationer – berusad eller inte. Psykisk ohälsa eller förvrängd verklighetsbild däremot kan vara konstant och pliktetikern i fråga kanske har det omöjligt att uppfatta förnuftet i att inte döda.

Ett drastiskt exempel på pliktetiker som totalt saknar förnuft är terrorgruppen IS. Terroristerna tror sig ha en plikt från ovan, från deras Gud, som de tror är rätta att handla utefter. För de spelar människoliv ingen roll och folk blir halshuggna utan nåd, eftersom ”det är det Allah vill” enligt IS. Detta har lett till stora kravaller, debatter, diskussioner, islamofobi, hjärntvättning och en upprörd omvärld. Är det då ISs definition av godhet och det rätta som gäller? Nej, jag skulle säga att pliktetiken långt ifrån alltid fungerar i praktiken. Likaså måste det vara omöjligt för en polis att vara pliketiker. Kommer gärningsmannen springandes med en pistol riktad mot polisen, har hen som rätt och order att skjuta – för att skydda honom eller henne. Med ”det är en plikt att inte döda”-tänket skulle då polisen inte skydda få sig själv och polisarbetet skulle inte vara så effektivt utan väldigt oansvarigt och tragiskt.

Som sagt, i teorin tycker jag pliktetiken låter som en bra skola att leva efter, så länge valen är gjorda av rent förnuft.

Mitt etiska problem handlar om Emma som ska göra efterrätterna till sin kusins bröllop. Kvällen innan tappar hon degen på golvet och hinner inte göra en ny i tid till bröllopet. Ska hon använda degen som legat på golvet, eller ska hon göra en annan efterrätt?

Pliktetik innebär att man måste handla utefter sina plikter, oavsett vilken situation man är i. En plikt kan till exempel vara att man inte ska ljuga.

Immanuel Kant var en pliktetiker som menade att en handling är god endast om den utförs för att man vill göra sin plikt. Gör man något därför att man på grund av sina känslor eller för att man vill nå ett visst mål, innebär det att handlingen är omoralisk. Ger man pengar till en tiggare därför att man känner medlidande eller tänker att konsekvensen av ens handlande är bra, räknas det alltså inte som en god handling. Dock skulle de flesta människor hålla med om att det är en plikt att hjälpa en annan människa om man har möjlighet till det.

Då kommer vi in på Kants kategoriska imperativ, en samling meningar som hjälper människor att förstå vilka plikter som är nödvändiga att följa. Man ska enbart handla utifrån den maxim som man även kan upphöja till allmän lag. En maxim är en handling vi av erfarenhet lärt oss är bra. Att inte döda eller att alltid tala sanning är exempel på en sådan maxim, därför att det är något man lärt sig av sin erfarenhet är något bra.

Att hjälpa någon i nöd bör vara en plikt, men det gör det inte rätt att snatta från en affär för att ge mat till en tiggare. Detta därför att det är självmotsägande därför att det finns en regel att man inte ska snatta. Överväger man att snatta från en affär bör man tänka: ”vill jag göra det till en allmän regel att man får snatta för att ge mat till tiggare?”. Detta går inte att införa därför att det finns en plikt att inte snatta, och principen måste gälla för alla, hela tiden. Det handlar alltså inte om att eftersträva effekten av att snatta som i konsekvensetiken, utan ifall samhället skulle fungera om regeln blev till allmän lag.

Tittar vi på mitt exempel kan vi hitta ett antal maximer: man ska hålla löften, man ska inte ljuga, man ska inte servera mat som legat på golvet. Alla dessa är regler som alla, alltid,  bör följa, men i mitt exempel krockar dem. Serverar Emma degen som legat på golvet håller hon sitt löfte till kusinen, men bryter regeln om att inte servera mat på golvet. Berättar hon inte för någon att den legat på golvet ljuger hon även. Väljer hon att inte använda degen så har hon inte brutit mot de reglerna, men hon har istället inte följt plikten om att hålla det man lovat.

Kant menar att när två plikter hamnar i konflikt med varandra ska man agera utifrån det kategoriska imperativet som består av ett antal hjälpande meningar för att man ska förstå vilka plikter man ska följa. ”Handla bara enligt den regel som du vill se upphöjd till allmän lag” har jag tidigare nämnt, men  även ”behandla andra såväl som dig själv som mål i sig och aldrig enbart som medel” (En pliktetiker). Detta innebär att om man kan rädda 100 människor genom att döda 1 människa, ska man inte göra det därför att man inte får offra människor för att nå ett mål. Det är därför fel av Emma att servera degen om hon gör det för att hon inte vill riskera sin karriär genom att göra matkritikerna besvikna, därför att hon äventyrar de andra gästernas välmående genom att servera något som legat på golvet för att nå ett mål. Därför blir det även fel om hon gör det för att hon inte vill svika sin kusin – hon äventyrar flera människors hälsa för att hålla sitt löfte.

Ett problem med pliktetik är att det är svårt att avgöra vad som är en plikt. Jag kanske tycker att det är helt okej att servera mat som legat på golvet, och därför inte har något problem att den regeln blir upphöjd till allmän lag eftersom det är något jag tycker alla människor kan göra. Har jag sparat tid på att använda något som jag tappat på golvet och aldrig upplevt att jag blivit sjuk av det, har jag lärt mig av min erfarenhet att det är en handling som är bra och därför ser jag inga problem med att andra gör det. Därför blir det väldigt personligt vilja plikter man anser att man bör följa, därför att vi alla har olika erfarenheter och tolkningar av dessa.

Medan Immanuel Kant inte ville se reglerna som gudomliga befallningar, utan att de upptäcks med det praktiska förnuftet, så menar religiösa pliktetiker att de moraliska plikterna är givna av Gud. Till skillnad från hur kantiansk pliktetik menar att plikten att inte ljuga kommer från det mänskliga förnuftet, så menar religiösa pliktetiker att anledningen till att vi bör tala sanning är för att Gud vill att vi ska göra det.

Detta gör att medan samhället förändras, förändras också vårt förnuft och därmed även vad vi inom kantiansk pliktetik anser vara plikter. Förr i tiden ansågs det exempelvis vara en plikt att inte ha sex innan äktenskapet, medan snittåldern för att förlora oskulden idag är 16-17 år enligt RFSU (svt.se, 040707), vilket är innan man får gifta sig.  Detta har inte förändrats på samma sätt inom religiös pliktetik därför att många av plikterna är hämtade från religiösa böcker, exempelvis Bibeln.  Därför tror jag att det kan ta längre tid för pliktetiken att förändras, därför att Bibeln inte förändras. Däremot tolkar man ju bibeln på ett annat sätt nu än man gjorde förr, men jag tror ändå att det tar längre tid.

Källa:
http://www.svt.se/nyheter/sverige/svenskar-tidiga-med-sexdebuten