Alla inlägg av grynet

Ta ställning | Regelutilitarism

Jämförelse

Konsekvensetik och pliktetik är två olika etiska skolor som skiljer sig åt i frågan om vad som är moraliskt rätt och fel. Medan konsekvensetiken menar att konsekvenserna avgör huruvida rätt eller fel en handling är menar pliktetiken att en handling endast är rätt om den följer plikter(regler och lagar).

Både i konsekvensetiken och pliktetiken går det att finna nackdelar och fördelar. Den grundläggande svårigheten i både konsekvens- och pliktetik är att identifiera just vad plikten är eller vad konsekvenserna kommer att bli. Eftersom pliktetikens syn på en god handling utgår från att den utförs efter en plikt kan det i vissa situationer bli svårt att avgöra vad man har för plikter eller också att man står inför flera plikter som strider mot varandra och har svårt att avgöra vad som vore moraliskt rätt.

  1. Att följa plikter är det moraliskt rätta (goda).
  2. Det är svårt att avgöra vilka plikter som är rätt/fel.
  3. = Det är svårt att veta vad som är rätt/fel.

Samma typ av problematik går att finna i konsekvensetiken som menar att en handling av konsekvenserna avgörs om den är rätt eller fel. Det är inte alltid lätt för människor att avgöra vilken handling som kommer att ge de bästa konsekvenserna eftersom vi inte kan se in i framtiden. Det kan också vara svårt att avgöra hur många handlingen kommer att drabba och hur länge handlingen kommer att påverka samt hur den kommer att fungera i kombination med alla andra händelser/handlingar som utförs omkring.

  1.   Konsekvensen avgör om handlingen är moraliskt rätt/fel.
  2.  Det är svårt att förutspå vad konsekvenserna blir.
  3. = Det är svårt att veta vad som är rätt/fel.

Jag vill med ett exempel förklara mina argument något djupare och jämföra de två olika etikerna. I Hitlers Nazityskland utfördes handlingar som på den tiden och i det samhället ansågs vara både rätt och ge de bästa konsekvenserna för landet.

Pliktetiker anklagar konsekvensetiker för att uppmana människor till onda handlingar för att dem kan ha goda konsekvenser. En ond handling skulle för en pliktetiker räknas som att döda en människa. Och om vi följer Kants teori om det kategoriska imperativet är det i alla lägen moraliskt fel att mörda, även en diktator som låter miljontals andra människor att mördas. I det här sammanhanget blir pliktetikernas kritik mot konsekvensetikerna, anser jag, motsägelsefull då plikter, alltså moraliska regler är något som vi genom tiderna sett har förändrats och när psykopatiska människor fastställt plikter/regler har dessa kunnat upphöjas till kategoriska imperativ som är onda. Man ska alltid älska Hitler och alltid mörda judar kan man se som kategoriska imperativ under förintelsen vilket miljontals människor löd under i flera år. Och dessa kategoriska imperativer byggde på maxim som nazisterna ansåg sig ha och som resterande befolkning övertygades om. Dessa maximer byggde dock på onda erfarenheter, vilket jag anser är ett stort problem inom pliktetiken, eller mer specifikt i Kants teori. Dock finns det en viktig faktor som även bör belysas i Kants teori, nämligen att handlanden efter plikter där människor används som medel inte är goda. Denna tanke, om att människor inte får användas för att uppnå ett mål anser jag är en avgörande aspekt men ändå en brist eftersom det är ett psykopatiskt karaktärsdrag att använda/utnyttja/härska över andra människor för att dra egen vinning. Detta betyder i sin tur att psykopatiska/ antisocial personlighetsstörda personer (som alltså är psykiskt sjuka) vardagligt utnyttjar människor, som t.ex. Hitler gjorde; men det är ändå inte okej för andra människor som blir utnyttjade av psykopater att bryta mot de lagar och regler som bygger på onda maximer eller onda kategoriska imperativ just för att pliktetiken är så pass konstant och inte alls anpassbar.

Det går även att se detta exempel utifrån konsekvensetiken, utilitarismen, och finna brister och fördelar i teorin. Om nazisternas, alltså hela det tyska samhällets, lycka ökade med judarnas(romernas, de handikappade och homosexuellas) död samtidigt som den lyckan var större än olyckan som uppstod med deras död skulle den räknas som moralisk rätt. Enligt Bentham ska man väga in handlandets konsekvenser genom att tänka ut hur länge den varar och hur stark njutningen är samt om den leder till andra njutningar eller smärtor och hur länge dessa varar och hur starka dessa är. Utilitarismen har mött kritik p.g.a. att man ansett denna process vara för komplicerad och nästintill oförutsägbar. I Hitlers, och Nazitysklands, fall kan denna kritik vara som en (oförlåtlig) ursäkt då det vore svårt att mäta hela världens lycka och olycka som uppstod under, efter och ända fram till idag. Sedan har utilitarismen även mött kritik för att lycko-bedömningen kan tendera att bli partisk för att man hellre prioriterar sina nära och käras lycka framför okända personer. Det går även att se i Nazitysklands fall där man menade att tyskarnas lycka/framgång var viktigare än något annat. Att alla njutningar har samma värde är regel i utilitarismen som jag tycker är svår att hålla med om, just för att den i praktiken kan vara svår att förhålla sig till då psykopaters lycka och mer omtänksamma människors lycka grundar sig i helt olika njutningar. En psykopat kan känna njutning av att se andra lida medan en omtänksam människa kan känna lycka av andras lycka eller i mer oskyldiga njutningar. Att dessa olika sätt att uppleva lycka/njutning skulle vara lika mycket värt kan jag inte hålla med om.

Sammanfattningsvis tycker jag att det finns både nackdelar samt fördelar i konsekvensetiken(utilitarismen) och i pliktetiken. Det positiva med utilitarismen är att den räknar med allas lycka och försöker maximera den med att begå en så gynnsam handling som möjligt, det som dock kan bli svårt i praktiken är att uppfölja denna tanke om att alla njutningar har samma värde då i alla fall jag inte skulle kunna se samma värde i en psykopats lycka som i min mammas lycka; vilket betyder att jag i en situation där det krävdes, skulle prioritera min mammas lycka framför en psykopats. Detta beror på att psykopaters lycka oftast bygger på en annan människas olycka. Att vara objektiv är även något som pliktetiken kräver då den menar att moral inte är en fråga om känslor utan förnuft och att man genom förnuftet ska kunna avgöra vad som är rätt och fel. Detta blir även det svårt att applicera i det verkliga livet då man som människa inte enbart gör rationella val utan även begår emotionella handlingar (av t.ex. reflex, impuls eller samvete). I pliktetiken uppmanar man människor att upptäcka morallagarna genom det praktiska förnuftet och konsekvensetiken uppmanar människan att avgöra sin handlings moraliska innebörd av konsekvenserna. I båda skolorna har man tagit förgivet att människor har samma förutsättningar och kommer vara överens om att samma handling är den rätta vilket inte alltid ter sig enligt teorin i praktiken. I pliktetiken menar Kant att människan ska handla efter maxim och att alla utifrån sina egna maximer tillslut kommer komma fram till samma maxim; vilket jag tror är omöjligt eftersom alla människor lever olika liv och får olika erfarenheter (både goda/onda). Utilitarismen menar att man ska väga in huruvida varaktig njutningen är, hur pass stark den är och hur den påverkar andra njutningar. Att ta förgivet att människor kan tänka så pass långt i alla handlingar dem kommer överväga att begå i livet anser jag är orealistiskt då vi människor inte är kapabla att se in i varken framtiden eller hur andra människor upplever lycka/njutning.

Jag själv har svårt att välja antingen pliktetik eller konsekvensetik då jag anser att vi människor använder kombinerat, just för att den ena inte är tillräckligt utvecklad eller löseralla situationers problematik. Jag anser hellre att John Stuart Mills utvecklade teori av utilitarismen är mer lämplig; alltså Regelutilitarismen som menar att man bör följa regler som ger bäst effekt och att vissa njutningar i sig är bättre än andra. Denna teori gillar jag klart mycket bättre just för att den har utvecklade resonemang från både pliktetik och utilitarismen. Fördelar med plikter i sig är att dem är nödvändiga för att t.ex. upprätthålla ett samhälle/system och att det för människan kan vara skönt att följa plikter i svåra situationer för att slippa dåligt samvete genom att säga ”jag gjorde min plikt”. Att inte ljuga, stjäla eller mörda är plikter som genom effekten av handlingen bevisats ge mest nettomängd av lycka. Människor kan alltså genom konsekvenserna se om en plikt är god eller inte och på så sätt få erfarenheter och utveckla nya plikter vilket jag anser är mycket mer praktiskt och mer användbart i verkliga livet. Att regelutilitarismen inte, som utilitarismen, hävdar att alla njutningar är lika mycket värda är även det ett argument som jag håller med om då vissa njutningar är att föredra framför andra beroende på om njutningen leder till fler fördelar/mer lycka eller njutning. Genom att både se efter plikter och konsekvenser får man även mer nyanserade omdömen om vad som kan vara moraliskt rätt/fel. Det är också till ens fördel att både kunna använda plikter och konsekvenser för att avgöra huruvida handlingen är moralisk eller inte i situationer där det antingen är svårt att identifiera plikter eller konsekvenser eftersom man då kan försöka göra en mer omfattande bedömning och komma fram till ett svar. Att det även uppmanas att fråga andra ”experter” om råd i situationer anser jag även det kan vara ett alternativ för att ge fler möjligheter till tolkning av moral. Man kan dock i sådana tillfällen även behöva ställa sig kritisk till ”experten” som talar om sina erfarenheter då dessa kan vara onda eller dåliga.(Denna expert/erfarenhets tanke i regelutilitarismen liknar i viss mån maximer i pliktetiken som även där kan bygga på onda erfarenheter.)

Pliktetik- Dödsstraff

Pliktetik

I det här inlägget kommer jag att skriva om hur en pliktetiker skulle resonera/handla i mitt fallexempel. Mitt fall handlade om huruvida man bör ställa sig i frågan om dödsstraff ska bli lagligt eller fortsätta att vara olagligt.

http://www.filosofi.itinspiration.nu/etik/dodsstraff/

 

Pliktetik är en skola inom deontologisk etik som menar att livets mening är att leva enligt de moraliska lagarna. Pliktetiker förespråkar att människan ska leva ett hederligt samt sanningsenligt liv och samtidigt vara en god medmänniska. Konsekvensetiker eller effektetiker anses av pliktetiker vara omoraliska då dessa för en gynnsam konsekvens/effekt menar att det är etiskt rätt att strida mot plikter, lagar eller regler. Detta tänkande strider mot pliktetikens grundtanke att alltid handla utifrån plikterna då man menar att det oavsett konsekvensen i moralisk mening kommer vara den mest etiska. Pliktetiken möter dock kritik för denna grundtanke för att det är svårt att avgöra vad som ingår i de moraliska lagarna och vad som inte gör det.

Immanuel Kant var den man som kom att utveckla olika teorier inom pliktetiken, vilka kan anses svara på kritiken som menar att moraliska och omoraliska plikter måste få en mer utförlig definition så att man ska kunna avgöra vad som är moraliska plikter. Kant föddes i staden Königsberg (Tyskland) där han också tillbringade en mycket stor del av sitt liv. Det går knappast att påstå att han var en äventyrlysten person och han intresserade sig varken i konst eller musik utan kände en större passion för matematik, logik och vetenskap. (100 stora tänkare, Philip Stokes, Kina 2007,Acturus Publishing Limited, s. 96.) Enligt Kant var moral inte ett medel att använda för att uppnå mål, han menade även att det var fel att använda människor som ett slags medel för att uppnå mål. Moral handlade, för Kant, inte alls om att uppnå mål och var inte en fråga om känslor då goda handlingar endast var dem som utförts som en plikt. Att utföra handlingar för att uppnå lycka eller för att man har lust är alltså enligt Kant inte en moralisk riktig handling, det är inte en god handling. Den enda goda handlingen, är enligt kant, alla dem ”som utförs för att man vill göra sin plikt”.(Etik häftet, s.119) Denna formulering är intressant att analysera i den bemärkelsen då vilja går att definiera i förhållande till både känslor och förnuft. Det är även läge att ta upp fri vilja religiös mening då man som religiös genom den fria viljan väljer att utföra sin plikt inför gud eller följer de regler och plikter som gud uppmanat människan/de troende att följa. Dock är dessa alternativa definitioner: att vilja enligt Kant skulle definieras i förhållande till känslor eller att det skulle vara relaterat till den fria viljan; inte aktuella. Detta eftersom Kant inte tycker att moralen handlar om känslor utan att handla enligt plikter samt att plikter inte anses vara ”gudomliga befallningar”.(Etik häftet, s.119)

Kant menar att det finns en moralisk lag som endast kan upptäckas med det praktiska förnuftet. I Kritik av det praktiska förnuftet (1788) hävdar Kant att han upptäckt en ”universell morallag” som han kom att kalla ”det katigoriska imperativet”. (Stokes, 2007, s.97.) Det praktiska förnuftet är enligt Kant det tankesätt som leder till förnuftiga handlingar. Det kategoriska imperativet skulle ordagrant kunna definieras som ”en befallning som alltid gäller” och Kant formulerade grund imperativet på följande sätt: ”Handla bara enligt den regel som du vill se upphöjd till allmän lag!”. Enligt andra källor(NE) formulerade sig Kant genom att säga ”Handla endast efter den maxim genom vilken Du tillika kan vilja att den bleve allmän lag.”(NE.se/kategoriskt imperativ, hämtad 150512) I denna formulering är ordet maxim utbytt mot föregående formulering där det stod regel. Maxim är en handling som man lärt sig är bra av erfarenhet. Sammanfattningsvis menar Kant att människan i sina handlingar bör utgå från sitt förnuft och inte sina känslor för att kunna utföra moraliskt goda handlingar då dem alla är plikter som människan kan upptäcka med sitt praktiska förnuft där även maximer räknas in i förnuftet. Det blir i detta sammanhang intressant att analysera innebörden av det praktiska förnuftet samt vad erfarenheter(maxim) har för påverkan i handlandet i förhållande till det kategoriska imperativet.

I mitt fall har ett mord begåtts och frågan är om det, i etisk/moralisk mening, vore rätt att kunna döma mördare till döden. Eftersom det är folket i landet som ska rösta och avgöra om det bör upphöjas till allmän lag är det även deras uppfattning av vad som vore en god moralisk handling som kommer att avgöra det kategoriska imperativet kring dödsstraffsfrågan. Utifrån Kants pliktetik bör folket upptäcka den moraliska lagen genom det praktiska förnuftet. Eftersom det är det praktiska förnuftet som leder till förnuftiga handlanden och alla förnuftiga handlanden enligt Kant är styrt av regler/maxim och grund regeln/maximen är det kategoriska imperativet blir frågan till folket: ska alla mördare alltid mördas? Om folket skulle rösta ja till denna fråga skulle det betyda att även avrättaren skulle behöva avrättas samt dennes avrättare osv. Man skulle kunna säga att det blir självmotsägande eftersom grund satsen är att det är fel att döda och att man ville straffa någon som dödat. Att upphöja avrättandet av mördare till allmänlag skulle per automatik betyda att man istället börjar mörda fler vilket var motsatt avsikt med hela folkomröstningen som försökte stoppa mördare genom att minimera chansen för dem att begå fler mord genom avrättning och samtidigt med detta ge en avskräckande effekt i allmän preventiv mening. Det absolut största problemet med att upphöja dödsstraff till allmän lag, som jag tolkar Kant, skulle vara att man använder människor som medel för att uppnå ett mål. I både allmän preventivt syfte samt i själva avrättandet av mördaren används människor vilket enligt Kant aldrig anses vara av en god moralisk handling.

Om folket tänker enligt Kants teori är det ändå inte säkert att dem övertygas då alla människor är olika och har olika erfarenheter både bra och dåliga sådana. Genom att utgå från maximet i valet kan människor resonera olika, och med känslor; vilket Kant menade var fel eftersom han uppmanar att man ska hålla sig till regler och plikter i sina handlingar. Jag tycker dock att det är orealistiskt att ta förgivet att folk inte påverkas av sina känslor. Förutom förnuftet har även känslor en stor påverkan på människor, känslorna kan i vissa fall dominera. Personer med psykiska störningar eller personer med dålig impulskontroll och hett temperament tenderar att styras av sina känslor eller hindras på grund av sin störning att tänka med sitt ”förnuft”. Människor med dåliga maximer som inte har goda maximer att upphöja till allmän lag i denna typ av fråga kommer heller inte kunna förhålla sig till Kants teori eftersom det endast är goda maximer som kan upphöjas till allmän lag.

Låt oss anta att landet är religiöst och folket troende till en gud. I detta fall skulle inte Kants teori vara relevant då detta folk styrs enligt en lagordning med regler bestämda av en gud och eftersom Kant inte ville se plikter som gudomliga befallningar bör vi inrikta oss på en annan gren inom pliktetiken, nämligen religiös pliktetik.

Religiös pliktetik menar att plikterna, alltså den moraliska lagen är bestämda av Gud. Dock möter denna pliktetik kritik för att den inte förklarar hur man ska veta att reglerna är plikter av Gud. I heliga skrifter eller böcker som anses vara gudsord kan man ofta finna en hel del uppmananden till att följa olika regler och plikter, men ändå är skrifterna inte så pass omfattande att dem täcker in alla frågor som människan under sin livsgång kommer på. Då brukar de vända sig till t.ex. präster eller imamer för att resonera kring frågan och dra slutsatser av andra regler eller tolkningar som finns. Att lyssna till en prästs eller imams tolkningar och resonemang kan dock inte anses vara guds ord eller guds regler och utgör därför ändå en problematik. Detta sätt att resonera och försöka dra slutsatser av tidigare eller föreliggande fakta/kunskap/information/erfarenhet kan även ses som ett slags maxim.

Kritik uppmanar även religiösa pliktetiker att redogöra om plikter finns för att gud krävt det eller om Gud kräver att dem ska följas för att dem finns. Om man antar att plikter finns för att gud bestämt att dem ska finnas blir det för vissa absurt eftersom det skulle innebära att anhängarna även skulle vara plikttrogna till plikter som t.ex. att misshandla små barn om gud skulle uppmanat det. I mina ögon är detta ett mycket svagt motargument/kritik med ett exempel som i de flesta religioner anses vara en synd och inte en plikt som anges i exemplet. Även det andra argumentet (att guds existens är onödig om gud kräver att plikter ska följas för att dem finns) anser jag vara en svag kritik eftersom Gud är en högre makt och i de flesta religionerna (åtminstone de Abrahamitiska religionerna)anses vara skaparen vilket betyder att det är gud själv som skapat hela världen inklusive regler, moral och etik.

Om folkomrötningen hölls i ett religiöst land där ett troende folk röstade och dem skulle vara pliktetiker skulle dem antagligen rösta så som deras Gud eller religion uppmanat dem eftersom religiösa pliktetiker följer deras religions uppmananden/plikter då dem tror på Gud och ”gudens ord”(skrifterna).

En liknelse som jag funnit intressant mellan religiös pliktetik och Immanuel Kants teorier är den tanke att handlingen är moralisk rätt för att man följer plikten. Denna handling, anser jag, även går att se inom religiösa sammanhang där en troende person hellre väljer att se sitt plikttrogna handlande som moraliskt rätt för att det är en plikt som gud uppmanat till.  Handlanden som utförs i ”gudsnamn” eller för att man tror på att guds uppmananden i alla lägen är rätt kan i förhållande till Kants teori om det kategoriska imperativet anses vara ”grund imperativet”. Genom att handla på detta sätt som religiös anser jag det som att personen även undviker etisk egoism inom ramen för religiös pliktetik eftersom hanlandet inte utförs för den egna vinningens skull (att uppvisa ett handlande för att utföra en dygd som sedan ska räknas till den religiöses fördel i t.ex. livet efter döden).

Konsekvensetik | Dödsstraff

Konsekvensetik

Ett land står inför en folkomröstning angående om dödsstraff ska bli lagligt eller fortsätta vara olagligt.

Konsekvensetik är en etisk teori som menar att enbart konsekvensen av handlingen avgör om handlandet i etisk mening är rätt eller fel. Utilitarism är en teori inom konsekvensetiken, vilken bl.a. grundades av Bentham (1748-1832) och utvecklades av J. S. Mill (1806-1873), som argumenterar för att det rätta handlandet är de som leder till största möjliga lycka. Ett handlande som resulterar i mer olycka än lycka skulle därför, enligt en utilitarist, bedömmas vara en oetisk handling. Begreppen lycka och olycka är dock något som utilitarister definierar olika (vilket gör det svårt att avgöra vad den egentliga definitionen är), men som främst syftar till det rätta eller det goda och det onda eller felaktiga. De handlingar som är rätt är de som resulterar i lycka/njutning medan de felaktiga handlingarna är det som resulterar i olycka/smärta.

Filosofen och juristen Jeremy Bentham är, som jag tidigare nämnt, en av grundarna till den utilitaristiska läran som han även hade som utgångspunkt i sina politiska strävanden. Bentham förespråkade jämlika rättigheter för de både könen och mer humana lagstiftningar som att; avskaffa dödsstraffet och barnaga samt att avkriminalisera homosexualitet. Dessa förslag skulle enligt utilitaristen Bentham ge mer lycka än olycka och därför vara ”det rätta handlandet”. Enligt Bentham är innebörden av lycka och njutning likvärdiga då han menar att det väsentliga i dessa begrepp (lycka/njutning) är hur pass stark känslan är, hur länge den varar samt hur den påverkar andra njutningar. Det betyder att en lögn kan vara moralisk att handla med i en situation om den uppnår mer lycka än vad sanningen skulle.  Denna typ av utilitarism kallas handlingsutilitarism, vilket utgår från Benthams tanke som menar att det moraliska värdet i en handling skall avgöras i situationen där den kommer att utföras.

Benthams handlingsutilitarism har mött kritik av bl.a. pliktetiker som menar att hans lära uppmuntrar till onda handlingar (för att få bästa möjliga konsekvens). Om jag utgår från exemplet där lögnen ger mest möjlig lycka i en viss situation och därför blir moralisk korrekt enligt Bentham, är det för pliktetiker en felaktig handling eftersom pliktetiken menar att det finns moraliska lagar som avgör rätt och fel. För religiösa pliktetiker inom t.ex. de Abrahametiska religionerna är lögnen en felaktig handling (ond/synd mm) som även för en stor andel icke troende pliktetiker även bedöms vara fel oavsett situation eller andra aktorer.

Utilitaristen John Stuart Mill, som även han var aktiv inom politik (ekonomi) och filosofi, argumenterade för Regelutilitarism som förespråkar en utilitarism där man följer regler om den ger bästa möjliga konsekvenser. Tillskillnad från handlingsutilitarismen menar regelutilitarismen att njutningar visst kan ha olika värden och att dessa kan värderas av erfarna personer (maxim) som har upplevt de olika njutningarna och som sedan kan avgöra vilket av dem som gett bäst effekt.

Den hedonistiska utilitarismen menar att den rätta handlingen är den som ger bästa möjliga effekt (i form av lycka/njutning) för alla som blir berörda av handlingen. Målet med den hedonistiska utilitarismen är att kunna handla på så sätt att dem som berörs av handlingen uppnår så stor inre lyckliga som möjligt. Inom den hedonistiska läran räknas inte enbart människans lycka utan även djur, foster eller andra liv som är kapabla att bli berörda av handlingen på så sätt att dem upplever lycka/njutning eller olycka/smärta. Därmed är den hedonistiska utilitarismen, tillskillnad från tidigare nämnda grenar inom utilitarismen, mer långsökt i sin konsekvensetiska moral då den strävar efter att maximera så mycket lycka som möjligt för alla som kan uppleva den, utan några som helst begränsningar eller värderingar av lyckan. Den hedonistisk-utilitaristiska lyckan räknas ut i ”enheten” hedon där en hedon motsvarar en andel lycka av en total möjlig.

Om dödsstraff inskaffas i landet kommer den totala lyckan att öka på följande vis:

  • Dem som röstade för dödstraffet kommer bli lyckliga av omröstningsresultatet.
  • Samhället i stort, men kanske främst; anhöriga till den utsatta/offret kan känna en viss frid genom den ”rättvisa domen”.
  • Nära anhöriga slipper uppleva eventuell hämnd/frustrations känsla då samhället ”hämnats” åt en.
  • Invånarna upplever att rättsystemet upprätthålls på ett hårdare sätt och tror att det verkar avskräckande för framtida brott av liknande form.

Om dödsstraff fortsätter att vara olagligt i landet kommer lyckan att öka på följande vis:

  • De som röstade nej till instiftandet av dödsstraffet blir lyckliga.
  • Människorna i landet blir lyckliga för att dem fortsätter leva i ett, enligt de mänskliga rättigheterna, humant land. (Vilket även på lång sikt räddar landet från kritik)
  • Gärningsmän/gärningsmannen kommer att slippa dö, vilket jag antar gör honom lycklig.
  • Gärningsmannens anhöriga slipper uppleva olycka vilket leder till lycka.
  • Ingen kommer kunna dömas till döden oskyldigt och ingen behöver uppleva olycka av att ha tagit någon oskyldigs liv. (Vilket har hänt)
  • Landet slipper handla dubbelmoraliskt.(”Att döda är olagligt, men den som dödar ska vi döda”= dubbelmoral)

När en utilitarist ska dra en slutsats och avgöra vilken handling som verkar ge bästa möjliga resultat förligger det en risk att hamna i samma situation som jag finner mig i nu. Det är omöjligt att veta vad som sker på förhand vilket endast möjliggör att jag kan dra hypotetiska slutsatser. När jag ser över de möjliga konsekvenserna av handlandet (att införa dödstraff) verkar det som att det bästa resultatet av omrötningen, enligt utilitarismen, vore om dödstraffet fortsätter att vara olagligt. Detta eftersom jag hittar fler lyckliga konsekvenser om det fortsätter vara olagligt än om det blir ett möjligt straff.

Dödsstraff

Etik

På löpsedlarna har det i flera dagar publicerats samma rubrik; Våldtagen och strupen till döds.

Fallet där en 11 årig flicka blivit offer till en gärningsman som först våldtog och sedan ströp flickan till döds har omskakat samhället och påbörjat en återkommande debatt om dödsstraff i landet. En stor andel personer (som förespråkar att dödstraff ska införas i landet) menar att sådana typer av människor, som är kapabla att begå sådana hemska handlingar, inte borde få leva eftersom dem är ett hot mot människorna omkring. Förespråkarna menar även att det är en onödig investering att döma så pass farliga eller sjuka människor till livstid och försöka behandla dem i t.ex. psykiatrisk vård då dem höga kostnaderna hellre borde gå till offret eller till det övriga samhället. Dessa förespråkare möts i debatten av en annan stor andel människor som motspråkar dödsstraff eftersom dem anser att det är inhumant och att det skulle betyda att staten som utför dödsstraffet också skulle behöva dömas till döden eftersom dem också mördat.

Debatten om dödsstraff hade i detta land pågått länge och politikerna hade även skilda åsikter men kom tillslut överens om att låta medborgarna i landet få bestämma, det skulle alltså ske en beslutande folkomrötning. Medborgarna skulle svara ja eller nej till frågan: Ska dödsstraff införas i vårt land?
 Eftersom omröstningen är beslutande betyder det att det svartalternativ som får flest röster kommer avgöra om dödsstraffet införs eller inte.

Hur bör människorna som röstar resonera?