Alla inlägg av B

Konsekvensetik/pliktetik

Jämförelse

Ta ställning till pliktetik och konsekvensetik och argumentera för vilken av dem du tycker är bäst – Mina Nilsson Grip

Båda etikerna har sina för- och nackdelar. Om vi börjar med konsekvensetiken så finns problematik, enligt mig, att finna i att det inte spelar någon roll vem konsekvenserna ska vara goda för. Att den psykopatiska mördaren finner tillfredsställelse i att döda kan inte räknas in som en konsekvens att ta hänsyn till. Om man skulle acceptera att dennes konsekvenser spelar in så rättfärdigar man dåligt beteende. Vilket skulle leda till en mentalitet där ondska inte är något absolut utan något som går att argumentera sig förbi. Man sätter ingen värdering vid vad som är rätt och fel och i den meningen så verkar inte etiken alls som normskapande instans, på det viset som pliktetiken gör. Något som i och för sig också kan vara dålig, men mer om det senare.  Dessutom så kan det ibland vara svårt att acceptera att konsekvenserna över huvud taget ska spela någon roll, exempelvis om man ser till plikten: du skall inte slå din fru. Den kan aldrig vara okej, oavsett konsekvenserna. Konsekvensetikern skulle börja fundera och tänka att ”jo det skulle ju vara dåligt eftersom att mannen (om vi antar att det är ett hetropar vi talar om) riskerar att hamna i fängelset och barnen därmed riskerar att bli faderslösa.” Man får tar här en märklig utgångspunkt när man börjar sitt resonemang och förlorar sina värderingar, precis som i tidigare exempel. Det borde väl ändå finnas grundläggande värderingar som främst styr hur man handlar och när dessa värderingar inte ger ett självklart svar, då kan man vända sig till konsekvenserna? Detta blir dock även det problematiskt eftersom att jag knappast skulle vilja att en nazistisk homofob skulle handla utefter dennes grundläggande värderingar. Det är omöjligt att tvinga alla att ha samma värderingar, och då kanske ändå det är bäst att man räknar konsekvenserna. Om konsekvensetiken håller så ska detta ändå leda till att handlingen blir god.  Man måste ibland kunna vara konsekvent och fastställa vissa moraliska principer oavsett omständigheter och konsekvenser men tänk om den som bestämmer vad som är rätt och fel har skeva värderingar, tänk om den som bestämer vad som är rätt och fel är fascist. Detta problem kommer dock alltid finnas och finns även inom pliktetiken. Tänk om den som bestämmer pliktera, som är  normskapande, har vad jag anser vara fel värderingar? Dock så förutsätter Kant det mänskliga förnuftet, exempelvis talar han om det praktiska förnuftet. Kan en förnuftig människa vara en nazistisk homofob?

Kant betonade att man aldrig får använda en annan människa för att ta sig någonstans. Människan ska alltid vara ändamålet för en handling, den det ska vara bra för, inte ett verktyg. Även detta missar konsekvensetiken vilket leder till att det kan bli okej att utnyttja folk för sin egen lycka. Exempelvis så kan det kanske vara svårt ur ett konsekvensetisktperspektiv att vara emot prostitution. Den som köper den sexuella tjänsten blir lycklig och den prostituerade får pengar. Här blir det oväsentligt att kvinnan reduceras till ett medel/objekt för den manliga njutningen. Att bortse från det leder i sin tur till att de patriarkala strukturerna upprätthålls. Att tillåta den formen av utnyttjning leder i sin tur att även andra former kan få utlopp. Se bara på hur proletariatet utnyttjas av den som äger produktionsmedlen (kapitalisterna)? Exempelvis ägde min chef på bageriet där jag jobbade i somras maskinerna och ugnarna för att baka bröden. Jag som inte äger några produktionsmedel måste istället sälja mig själv, min arbetskraft. Min chef på bageriet tjänar pengar på att jag arbetar för henne, detta beror på att när jag säljer min arbetskraft så får jag egentligen inte betalt för allt jag har producerat. Hon tjänar ett så kallat mervärde på min insats. Därför kan hon ta ut en vinst och stänga bageriet på vinterhalvåret för att ta ledigt medan jag måste jobba året runt för att klara mig.  Här blir det tydligt att min chef uttnyttjar mig för sin egna lycka men eftersom att konsekvenserna av detta blir att jag får pengar och hon också så blir handlingen god enligt ett konsekvensetiskt perspektiv. Om man däremot skulle se utifrån utilitarismen så skulle man se till mesta möjliga lycka för fäst antal människor. Om man skulle tänka på det viset så skulle det förmodligen vara bäst för flest om vi alla tillsammans ägde produktionsmedlen och alla tillsammans delade på vinsterna.

Kant, och pliktetikerna, menar att man alltid bara ska följa och ta hänsyn till plikterna, allt annat är oväsentligt. En handling är alltså rätt omm det alltid är rätt att göra på det viset. Detta är problematiskt eftersom att konsekvenserna av plikterna ibland måste spela in. Det är näst intill omöjligt att skapa en plikt som alltid ska gäller och jag har problem med tanken att det är okej att det ibland går lite snett och att folk ibland kan fara illa. Exempelvis så måste det vara okej att skilja sig om man blir misshandland i sitt förhållande och man inte har några barn. Konsekvensetiken kan här vara mer flexibel och se till varje enskilt fall något som är fördelaktigt med etiken. Detta leder dels till att man kommer ifrån illusionen att det alltid är rätt att handla efter en viss moral och dels till att man inte bidrar till upprätthållandet av konservativa normer som i sin tur leder förtryck av olika slag.

Det kan vara lätt att rättfärdiga ondska genom att hänvisa till plikter. Visserligen finns det plikter som säger att man inte får döda, men om detta även rättfärdigar att kvinnor förvägras abort, är det då en god plikt att handla efter? Att förvägra en kvinna abort är nämligen en av många yttringar av kvinnoförtyck.  Man förnekar henne  rätten till sin egen kropp och kan därmed kontrollera henne och förvägra henne de förutsättningar som är priviligierade mannen. Detta kan lätt kopplas till religiös pliktetik vilken menar att de moraliska plikterna är givna av Gud och därför inte kan ifrågasättas. Religionen är en konservativ makt och, exempelvis, alla de abrahamitiska religionernas religiösa skrifterna skrevs under en tid där patriarkatet var extremt utbrett. Om man hänvisar till att det är Gud som bestämt att en kvinnas plikt är att ta hand om hushållet och en mans är att försörja familjen så är det svårt att ifrågasätta och på så vis bidrar den religiösa pliktetiken till att patriarkatet upprätthålls och därmed främjar den, i vissa frågor, ondska.

Problematiken med religionens plikter är, enligt Simone de Beauvoir, att möjligheten till transcendens, alltså överskridande, i med dessa roller alltid varit förunnat mannen. Kvinnan blir förpassad till ”immanens” (det vill säga motsatsen till att överskrida/transcendera).  Kvinnan skall stå i hemmet, laga mat, städa, föda barn. Kvinnan tar inte, på grund av dessa plikter, del i det mänskliga. Vi människor kan, till skillnad från djuren, tänka: vi kan tänka att vi är fria och att vi är ofria, vi kan ha ångest över att vi finns till. En apa föds, äter, förökar sig och dör, men vi människor kan gå utöver dessa enkla, primitiva, immanenta livsvillkor. Vi kan sätta upp mål och projekt för våra liv som inte endast har att göra med överlevnad eller fortplantning; vi kan bli skapande konstnärer, filosofer och författare och när vi blir det överskrider/transcenderar vi oss själva. Detta blir bara ett privilegium bara mannen har så länge man upprätthåller dessa roller genom plikterna. På så vis förtrycker de kvinnan, hon förövas sin mänsklighet. Om vi ska koppla till frågan om homosexualitet så blir problematiken med rollerna, plikterna, att det inom familjen ska råda hierarki där mannen står överordnad kvinnan något som inte går i ett homosexuellt förhållande och därmed upprätthåller plikterna heteronormativiteten. De religiösa plikterna reproducerar i med detta strukturera som leder till att kvinnan förblir underordnad mannen, något som jag anser vara ett stort problem med etiken. Dock så skulle man om man såg till konsekvensetiken kanske ha svårt att säga att det skulle bli mest bra konsekvenser om vi lyckades skapa ett jämlikt samhälle med tanke på att det skulle kräva att den härskande gruppen män var tvungna att lämna ifrån sig sina privilegium, något som för dem skulle innebära negativa konsekvenser. Frågan om alla skulle tjäna på ett jämställt samhälle är dock komplicerad och hör inte riktigt hit. Det går emellertid att fastställa att det normer som finns för hur män ska vara kan vara extremt problematiska för deras välbefinnande trots att de i samhället tjänar på dem.

Pliketiken kan vara svår att omsätta på andra eftersom människor har olika behov. Kanske är det okej för en människa som inte har möjlighet att köpa mat till sina barn att stjäla. Detta skulle inte pliktetikern erkänna då man alltid ska handla utifrån sina plikter. Konsekvensetikern förstår här att ibland så kan situationen kräva att man går emot en lag. Dock så vill vi inte ha ett samhälle där folk går omkring och stjäl. Här ser vi återigen vikten av den flexibilitet konsekvens etiken har att erbjuda. Utilitarismen kan vara relevant när man ska handskas med samhällsfrågor eftersom att etiken kan väga in hela samhällets behov och omsätta dem till en gemensam moral. Exempelvis så kan etiken förstå att utifrån ett samhällsperspektiv så måste det vara okej med abort eftersom att konsekvenserna av det motsatta skulle få fruktansvärda konsekvenser i vissa fall, exempelvis vid våldtäkt.

Uliteralismen ser till alla, inte bara till den som har en röst. De som skapar plikterna är de som har makten. På så vi är de även anpassade efter att tillfredsställa dem. Detta är extremt problematiskt eftersom att strukturerna på detta vis fortplantas. Om man ser till samhället så skulle kanske utilitarismen passa bättre. Ett exempel där en tillämpling av utilitarismen skulle leda till mer lycka: I dagens Sverige råder hög arbetslöshet vilket leder till att en stor grupp människor drabbas av ofrivilligt utanförskap. Samtidigt arbetar många anställda mer än någonsin, vilket leder till mindre ork och tid för socialt umgänge och fritidsaktiviteter, det kan dessutom med tiden leda till både psykisk och fysisk ohälsa. Ur ett utilitaristiskt perspektiv så skulle man kunna föreslå en reform som skulle innebära 6-timmars arbetsdag. Om man skulle dela på jobben som fanns så skulle det innebära lycka för fler som utilitarismen förespråkar. Aristotoles förespråkade den så kallade gyllene medelvägen. Vi kan här exemplifiera detta genom att påstå: om du arbetar för lite så är du lat, om du arbetar för mycket är du överdrivet ambitiös och balansen ligger någonstans mellan dessa två extremer. Ur ett konsekvensetiskt perspektiv kan man se att konsekvenserna av denna reform skulle innebära att alla arbetslösa skulle få arbete och därmed få ett meningsfullare liv, de anställda skulle samtidigt få mer ledig tid vilket sannolikt skulle göra dem lyckligare. Min teori är att denna utökade fritid skulle underlätta för människor att utveckla sig själva. Man skulle då få mer tid att ägna sitt liv åt att utveckla och förädla sina sina bra personlighetsdrag. Om man gör det så kommer man att blomstra som individ och då skulle man skänka andra människor mer lycka vilket i sin tur skulle leda till ett bättre samhälle. Alltså skulle denna reform ur ett konsekvensetiskt perspektiv, (utilitarismen) leda till många bra konsekvenser. De som skulle vara emot en reform skulle säga att det skulle leda till at fler människor skulle få det sämre ekonomiskt ställt. I min utopi skulle dock detta inte göra något eftersom att solidariteten värdesätts högst.

Mitt resonemang ovan bevisar att det skulle vara gynnsamt, enligt mig, om vårt samhälle byggde på utelitarismen. Om vi alla skulle tänke ur ett utelitaristiskt perspektiv så skulle solidariteten vara det som styrde mest. Vi skulle eftersträva ett samhälle som skänkte mesta möjliga lycka åt flest antal människor och vi skulle inte bevara förtyckande plikter bara för bevarandets skull. Vi skulle ständigt vara tvungna att anpassa oss efter samhället och vad de behöver eftersom att vi alltid skulle anpassa vårt handlande efter situationen och därmed inte handla utifrån principer trots att de leder till olycka.

Sammanfattningsvis så har etikerna olika för- och nackdelar. Efter att analyserat dessa så har jag kommit fram till att konsekvensetiken är den bästa. Detta eftersom att jag anser att det är viktigt med en vitalisering av roller och normer i samhället. Att stödja en etik som verkar som en konservativ makt bidrar till upprätthållandet av förtryck av olika slag. Något som enligt mig är oacceptablt. Samtidigt har vi sett att konsekvensetiken ibland även den kan bidra till ett felaktigt tänkande då man inte handlar alls utifrån värderingar utan bara utefter konsekvenser. Trots detta så ser jag hellre att vi följer en etik som är flexibel, som kan anpassas efter omständigheterna och som ser till mesta möjliga lycka för flest antal människor. Vi behöver att samhälle som styrs av solidaritet och inte egoism Ett samhälle där de starka ser även till de svagas behov och där vi delar på det som finns. I med detta resonemang så skulle utlitarismen vara den etik som förde oss närmare utopin.

 

Pliktetik

Pliktetik

En kvinna blir misshandlad av sin man, de har tre barn tillsammans. Hon Lämnar mannen men han får vårdnaden av barnen. Vad ska hon göra  http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/stanna-eller-ej/

Pliktetik är den etik som bedömer om en handling är rätt eller inte enbart efter om den som utför handlingen följer de allmängiltiga plikterna. Det är alltså plikten som avgör om en handling är rätt eller fel. Men vad är då en plikt? En plikt är den skyldighet man har att antingen utföra, eller låta bli att utföra, en handling.  En handling är därmed, enligt pliktetikerna, rätt omm (om och endast om) den följer en plikt. I allmänhet är plikter som förespråkas av pliktetiker att vara sanningsenlig, en god medmänniska och att vara hederlig. Den främste förespråkaren av teorin Emmanuel Kant (1724-1804) menar att man alltid bara ska följa och ta hänsyn till plikterna, allt annat är oväsentligt.  Problemet är att det är svårt att veta vilka plikter som bör följas. Han tog fram det kategoriska imperativet för att folk skulle veta hur de skulle handla. Det kategoriska imperativet menar att man endast ska handla efter den maxim som kan tänkas upphöjas till allmän lag. Med ”handla enbart efter det som kan  upphöjaas allmän lag” menar man att man endast ska handla efter etiska regler som man anser alltid ska kunna gälla. Exempelvis så kanske min erfarenhet säger att det är bra att döda, detta innebär dock inte att det ska vara en plikt att döda eftersom att jag inser att det inte skulle kunna vara något som alltid är bra. Det kan alltså inte upphöjas till allmän lag och därför är den fel. Maxim är en etisk regel som har vuxit fram ur erfarenhet och som man verkliga handlar och lever efter. Som sagt ska man bara handla efter maximen om man anser att den kan upphöjas till allmänlag. En handling är alltså rätt omm det alltid är rätt att göra på det viset. Här anser jag att pliktetiken faller något.  Det är nästan omöjligt att ta fram en plikt som det alltid är rätt att handla efter. Pliktetikerna nöjer sig här med att det oftast blir bra och bortser från undantagen. Ett exempel på en handling som oftast är bra men ibland inte är det är att döda. Absolut är det allra oftast fel att döda, men i ett fall då det kräver att du ska döda den som försöker döda ditt barn så kanske det är rätt att döda ändå. Här skulle en pliktetiker vara tvungen att låta sitt barn dö. Här uppkommer också den kontroversiella frågan: är alla liv lika mycket värda? Är mördarens liv värt lika mycket som det oskyldiga barnets? Detta tycker förmodligen en pliktetiker eftersom att man anser att det aldrig kan vara okej att döda. Dessutom så kan plikter ibland krocka. Tänk exempelvis en situation där ditt barn är utsatt för dödshot och du är den enda som vet var hen är. Tänk dig sedan att den som dödshotat ditt barn frågar dig var hen är, och du har som plikt att inte ljuga, men samtidigt dödar du indirekt ditt barn om du berättar var barnet är. Här krockar flera plikter. Du kanske har som plikt att skydda ditt barn, att inte döda men samtidigt också att inte ljuga. Hur ska du här veta hur du ska handla? Det är ju omöjligt att följa alla plikter samtidigt i detta fall. Ett annat exempel är Nürnbergrättegången (1945-1946) där flera åtalade nazister menade att det bara gjorde sin plikt. Om man har en plikt att alltid följa order och därmed även döda, kan det då vara försvarsbart enligt pliktetiker?

Kan det vara så att om man, då man följer plikter, kan ha en tendens att koppla bort den egna hjärnan och förlita sig blint till de redan utsatta plikterna? Detta är i alla fall vad man de åklagade i den ovannämnda rättegången visade prov på att de hade gjort.  Det kan vara lätt att rättfärdiga ondska genom att hänvisa till plikter. Visserligen finns det plikter som säger att man inte får döda, men om detta även rättfärdigar att kvinnor förvägras abort, är det då en god plikt att handla efter? Att förvägra en kvinna abort är nämligen en av många yttringar av kvinnoförtyck.  Man förnekar henne  rätten till sin egen kropp och kan därmed kontrollera henne och förvägra henne de förutsättningar som är priviligierade mannen. Detta kan lätt kopplas till religiös pliktetik vilken menar att de moraliska plikterna är givna av Gud och därför inte kan ifrågasättas. Religionen är en konservativ makt och, exempelvis, alla de abrahamitiska religionernas religiösa skrifterna skrevs under en tid där patriarkatet var extremt utbrett. Om man hänvisar till att det är Gud som bestämt att en kvinnas plikt är att ta hand om hushållet och en mans är att försörja familjen så är det svårt att ifrågasätta och på så vis bidrar den religiösa pliktetiken till att patriarkatet upprätthålls och därmed främjar den, i vissa frågor, ondska. En kvinna som är förpassad till att endast utföra dessa immanenta sysslor får inte en möjlighet att nå transcendens och får därför inte heller ta del av i det mänskliga. Dessutom så kommer hon förbli ekonomiskt beroende och därmed fortsatt underordnad mannen.

Kan det vara så att det är detta Kant vänder sig mot då han hänvisade till det praktiska förnuftet? Han ville inte se plikter som gudomliga befallningar. Det måste finna ett tänkande för att göra handlingar förnuftiga. Förnuftigt handlande är styrt av regler. Kanske menar han med detta att vi inte blint kan följa de ”gudomliga befallningarna” utan faktiskt bör använda vårt förnuft när vi avgör vilka plikter som bör finnas. Detta innebär dock inte att Emmanuel ser till konsekvenserna av utförandet av en plikt utan han säger att om en plikt följer det kategoriska imperativet så ska den alltid följas. Utan undantag. Om jag har rätt i mitt resonemang så föredrar jag Kants tänkande framför de religiösa pliktetikernas. Dock anser jag att det ändå finns en problematik i att inte kunna vara flexibel och inräkna konsekvenserna av en handling.

Kant betonade även att man aldrig får använda en annan människa för att ta sig någonstans. Människan ska alltid vara ändamålet för en handling, den det ska vara bra för, inte ett verktyg.

Plikter som mamman kan tänkas förväntas följa:

Hon är gift och har därmed en plikt att stanna vid sin man

Hon har en plikt att vara god mamma och ta hand om sina barn

Föräldrar har som plikt att skydda sina barn

Det är en plikt att hjälpa någon i nöd

Man får, som sagt, enligt pliktetiken inte använda andra människor för att ta sig någonstans. Detta kan i mitt fall tolkas på två sätt, nämligen: 1, Mamman får inte använda/offra sina barn för att ta sig själv någonstans i livet. Hon använder sina barn i mitt fall i den benämningen att hon, ifall hon lämnar dem hos pappan, förmodligen använder dem som en ursäkt för att skapa sig ett bra liv och bortser från det faktum att det inte kommer bli bra för dem.  2, om mamman stannade så skulle barnen använda henne för att klara av sin vardag. Detta är dock inte väsentligt eftersom att de inte är dem som är beslutfattare i det här fallet, det är mamman.

Emmanuel Kant menade att man inte får betrakta moralen som ett vis att uppnå lycka. En handling som är inriktad på att uppnå ett sådant mål kan enligt honom aldrig vara moralisk, inte heller en handling som styrs av en känsla, som exempelvis medlidande eller lust, kan vara moralisk. De enda handlingarna som är goda är de som utförs för att man vill göra sin plikt. Här blir det plötsligt oväsentligt om hon ska stanna för att hon känner medlidande eller lämna för att nå lycka. Det enda som här spelar roll är att hon följer sina plikter att vara en god mor, att stanna vid sin mans sida och att ta hand om sina barn. Enligt detta tänkande bör hon stanna hos sin familj. Att följa dessa plikter är det enda moraliskt rätta och konsekvenserna blir därmed oväsentliga.

Om mamman skulle följa det kategoriska imperativet så skulle hon nog även där får svårigheter. Jag tror nämligen inte att hon skulle påstå att det borde upphöjas till allmän lag att en mor alltid ska lämna sina barn, även fast hon är medveten om att de kommer fara illa.

Slutligen: Om mamman följer pliktetiken moraliska regler så bör hon stanna hos sin familj.

Stanna eller gå – sett utfrån konsekvenserna

Konsekvensetik

En kvinna blir misshandlad av sin man, de har tre barn tillsammans. Hon Lämnar mannen men han får vårdnaden av barnen. Vad ska hon göra  http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/stanna-eller-ej/

För att ta reda på hur personen i mitt fall bör handla sett från ett konsekvensetiskt perspektiv måste vi gå in djupare på vad konsekvensetik och där mer specifikt utilitarism innebär. Konsekvensetik är den etik som mäter om en handling är god eller inte beroende av vilka konsekvenser den får. Utilitarismen menar att en handling är god om den maximerar lyckan för så många som möjligt i den mening att det sammanlagda välbefinnandet blir så stort som möjligt. Man ska enligt utilitarismen maximera den allmänna välfärden. Utilitarismen utvecklades främst i Storbritannien från slutet av 1700-talet. Framstående filosofer var James Mill, John Stuart Mill, Jeremy Bentham, G.E. Moore och Henry Sidgwick vilka hade något skilda uppfattningar om vad man ansåg har ett instrinsikalt värde, alltså ett eget värde. Man formar här en teori om ”det goda”,  om vad som är värdefullt. Här menade de flesta att lycka var det ända som hade ett egenvärde, lycka är här detsamma som välbehag och njutning, lustupplevelser. Bentham menade att endast lustupplevelser har ett egenvärde och där är det endast kvantiteten av olust och lust som räknas hans uppfattning kallas hedonism, Mill menar däremot att man också bör räkna med kvaliteten av lusten då den kan uppväga för kvantiteten. Moore säger däremot att även andra medvetandetillstånd än lust bör räknas med då man talar om vad som har ett instrinsikalt värde, exempelvis kunskap. Enligt utilitarismen har dock sådant som frihet, rättvisa och jämlikhet inte ett egenvärde, trots detta kan de ha ett instrumentellt värde dvs ett fenomen som får sitt värde utifrån vilka effekter det ger, eftersom att det kan öka välfärden och kan lede till ett ökat välbefinnande. I modernare varianter av utilitarismen så ersätts välbefinnande av preferenstillfredställelse vilket innebär ”att en handling är moraliskt riktig om den leder till att fler önskningar tillgodoses eller till att önskningar tillgodoses i högre grad än om man hade handlat annorlunda”.(NE, utilitarismen).

Ibland så uppfattar människor utilitarismen som en metod för att kunna fatta rätt beslut, en regel för att man ska kunna lista ut hur man ska handla. Utilitaristerna ser dock snarare sin regelsamling som ett allmänt förhållningssätt. Doktrinen,regelsamlingen, anger vilka kriterier alla riktiga handlingar bör uppfylla men säger inget om hur man i praktiken ska gå tillväga för att handla rätt. Kanske är detta eftersom att om du följer våra konventionella moralregler så handlar du i allmänhet faktiskt rätt. Detta beror kanske på att utilitarismen både teoretiskt och praktiskt har haft ett väldigt stort inflytande. Detta kan dels ses i det faktum att filosofin har används för att humanisera rättsväsendet och dels eftersom att den ligger som grund för välfärdspolitik i allmänhet. Dessutom har den förmodligen vart den mest diskuterade filosofin av moralfilosofierna under 1900-talet.

En ytterligare variant av utilitarismen kallas för regelutilitarism och innebär att man bör handla utifrån det system av regler som har sådana konsekvenser att regelsystemet accepteras eller tillämpas i samhället så bra som möjligt. Här arbetar man snarare förebyggande till skillnad från den klassiska handlingsutilitarismen som tillämpar det utilitaristiska kriteriet direkt på enskilda handlingar.

Problematiken här blir vem som dikterar reglerna, om en Sverige demokrat utifrån ett regelutilitaristiskt perspektiv skulle skapa ett allmängiltigt regelsystem för invandringspolitik så innebär ju detta att Sverige inte skulle ta in några fler invandrare och flyktingar. Detta skulle få förödande konsekvenser för alla det flyktingar som vill komma till Sverige men eftersom att de är färre än de ca nio  och en halv miljoner människorna i Sverige så skulle det ändå vara rätt. På sikt skulle det förmodligen ändå vara förödande på grund av vår ålderstruktur. Ur ett samhälls ekonomiskt perspektiv är det därför avgörande att vi får in unga invandrare och flyktingar. Detta håller dock inte sverige demokraterna med om. Det beror alltså på vad den som stiftar reglerna har för utgångs punkt. Här skiljer det sig också om det råder demokrati eller dikatur.

När vi dock vill ta reda på om en handling är rätt eller fel enligt utilitarismen måste vi fråga oss vad konsekvenserna skulle bli om vi utför handlingen. Om den skulle leda till goda konsekvenser är handlingen god och om den leder till dåliga är handlingen dålig. När vi ska avgöra om en konsekvens är bra eller dålig måste vi fråga oss hur mycket lycka eller olycka den innebär. Alltså, 1-avgör konsekvens av handling, 2- mät lycka och 3- jämför personers lycka och räkna den samman. Det enda som spelar roll moraliskt sett är konsekvenserna, resultatet av våra handlingar.

Ur ett utilitaristiskt perspektiv måste man här mäta konsekvenserna av de alternativ hon har. För att göra det enkelt så kallar vi alternativet: återvända för att skydda sina barn och vara ”slagpåse” för alternativ 1 och alternativet: lämna och försöka skapa sig ett nytt liv för alternativ 2.

Eftersom det inom ett utilitaristiskt perspektiv så måste vi här räkna med allas lycka, alltså även pappans.

Alt 1 och 2:

+

1)+ Barnen kommer inte får ta så mycket skit 2)+ Barnen har större chans till ett lyckligare liv (Detta är ett intrinsikalt – något som har värde i sig själv) 3)+ Pappan kommer bli glad 4)+Dottern kommer att klara sig bättre i skolan eftersom att hon inte kommer behöva gör allt hushålsarbete om mamman också är hemma 5)+Barnen har någon som kan muntra upp dem 6)+Mamman behöver inte känna skuld för att hon lämnade sina barn 7)+ Barnen känner sig inte övergivna 8)+ Barn ska helst ha två föräldrar 9)+Dottern behöver någon att

–

1)- Mamman kanske blir dödad 2)- Mamman blir deprimerad 3)- Barnen blir ledsna av att se mamman bli deprimerad 4)-Barnen känner skuld för mamman stannar 5) -Barnen har ingenstans att fly

Om man räknar varje alternativ som 1p så för alternativet att stanna 9 poäng för att stanna och endast fem mot. Därför blir konsekvenserna bäst om mamman stannar.

För att göra det tydligt tänker jag bena upp det på så vis att jag ser det från var och ens perspektiv där ändamålet är att se vad som ger lycka för flest av familje medlemmarna.

I detta fall finns det inget val som gör alla nöjda. Det gör det svårt att veta vad som är rätt och fel. Som ni minns från tidigare så menar utilitarismen att en handling är god om denU maximerar lyckan för så många som möjligt i den mening att det sammanlagda välbefinnandet blir så stort som möjligt

  • Pappans perspektiv

Ur pappans perspektiv skulle det vara bäst att mamman stannade. Detta eftersom att han förmodligen skulle sakna henne och känna att han inta klarar sig utan henne. Eftersom att de varit tillsammans så länge så skulle han nog känna sig ensam utan henne. Att dessutom ta hand om tre barn samtidigt som man har ett jobb är svårt och därför skulle det för pappan vara bra om mamman stannade kvar och tog hand om hushållsarbete och liknande.

  • Mammans perspektiv

Ur mammans perspektiv så skulle hon visserligen få väldigt dåligt samvete om hon inte stannade kvar och säkerligen skulle hon sakna sina barn men trots detta så skulle det goda konsekvenserna i längden för henne vara flest. Hon skulle slippa att bli misshandlad, både psykiskt och fysiskt. Hon skulle få chansen att bygga upp sitt självförtroende och träffa någon ny, hon skulle få tid för sig själv på ett sätt hon inte fått då hon hade en familj och ta hand om. Detta skulle vara hennes enda chans till lycka vilket, som vi tidigare läst, har ett intrinsikalt värde.

  • Barnens perspektiv 

Ur barnens perspektiv så skulle de negativa konsekvenserna bli flest om mamman lämnade dem. Detta eftersom att trots att barnen skulle må dåligt av att se sin mamma fara dåligt så skulle de vara skydde från misshandeln på ett helt annat sätt om de själva skulle vara de enda där som kunde ta emot pappans vrede. Om mamman lämnade skulle de sakna henne och samtidigt själva bli utsatta för våld, kanske inte fysisk men säkert psykisk. Detta skulle leda till olycka både nu och i framtida liv. Alla tre skulle därför gå miste om det instrinsikala värdet lycka. Inom utvecklingspsykologin så talar man om hur viktiga småbarns åren är för den framtida lyckan. Barnen är här mer ömtåliga än mamman och löper stor risk att f psykiska problem i framtiden om de utsätts för pappans våld. Man har även forskat om vikten av närhet när det kommer till barns utveckling. Man har här sett att den är näst intill livsavgörande. Om mamman försvinner så försvinner också förmodligen deras källa till närhet. Barnen kommer få trygghet hos mamman och också ha någon att prata med och förlita sig till när pappan är dum. Detta tror jag också är avgörande för det psykiska välbefinnandet. Dock så är inte den enda lösningen på problemet att mamman stannar/kommer tillbaka, pappan måste även söka terapi och arbeta med sina problem. Att växa upp i ett hem där det ständigt är bråk är inte heller bra för barn välbefinnande, välbefinnandet som enligt utilitarismen är det slutgiltiga målet.

Mamman bör stanna eftersom att det ger mest lycka för fyra personer. Om hon drar ger det endast lycka för henne själv.

Jag håller med om hur man ur ett konsekvensetiskt perspektiv borde ha handlat. Dock är det fruktansvärt sorgligt eftersom att mamman här offrar sitt liv. Kan man mäta liv mot liv? När det handlar om barn så tycker jag på något vis att man kan det. Mamman borde kanske stanna tills att barnen är stora nog att flytta hemifrån. Efter det finns det ingen som helst anledning till att hon ska stanna utöver pappans välbefinnande och här måste vi väl enkelt kunna rangordna vilka konsekvenser som väger tyngst.

Jag skulle här även vilja belysa bristen i rättsystemet. Mamman borde egentligen ha fått vårdnaden om barnen från första början. Om Sveriges regelsystem är utformat enligt den utilitaristiska läran kan man i detta fall se en brist. Man kan kanske inte tillämpa samma regler på alla fall utan måste se till den enskilda situationen. Om man har både vittnen och bild bevis på att mamman har farit illa så borde man här inte, enligt mig, lyssna på barnen då man borde inse att det finns en risk just för att de kan ha blivit manipulerade. Här borde lagen vara flexibel och anpassa sig efter enskilda fall.

Den kritik jag vill rikta mot utilitarismen är att jag tror att det är väldigt svårt att inte vara vinklad när man ser till konsekvenser. När man sätter sig ner och ska komma på konsekvenser så har man säkert, medvetet eller undermedvetet, en uppfattning av vad man tycker är rätt eller fel. Detta gör det svårt att vara objektiv och därför så är det nog lätt hänt att man vinklar de konsekvenser man hittar efter den trosuppfattning man redan besitter. Dock så kvarstår faktum att jag är amatör när det kommer till att avgöra rätt och fel i moraliska frågor utifrån ett utilitaristiskt perspektiv. En filosof som är påläst i ämnen skulle säkert kunna ge en mer objektiv och korrekt analys och svar.

Stanna eller ej?

Etik

Etiskt problem: I en familj med mamma, pappa och tre barn misshandlar pappan mamman både psykiskt och fysiskt. Paret har vart tillsammans i 16 år och misshandeln har bara blivit värre. Tillslut samlar mamman modet till att sticka. Pappan blir rasande och ilskan tar han ut över de tre barnen vilka är en tjej på 12 år och två killar på 7 och 15. Mamman planerar att komma tillbaka och hämta barnen eftersom att hon vet vad som kommer hända med dem om de bor kvar hos pappan. Mamman ansöker därför om vårdnaden över barnen. Hon har bevis på misshandeln både i form av blåmärken och vittnen som hört henne skrika. Trots detta överklagar pappan och frågan går upp i rätten. I en månads tid innan rättegången så sitter han varje kväll med barnen och går igenom exakt vad de ska säga till domstolen. Barnen är livrädda för sin pappa och då dagen kommer så säger de att: visst vill de bo hos sin pappa. Att mamma är dum och att de inte vill träffa henne mer. Pappan får vårdnaden över barnen.

Vad ska mamman göra nu? Återvända till sin man för att skydda barnen eller försöka skapa ett bra liv utanför dit barnen kan få fly varannan helg och försöka verka som deras trygga punkt?