Alla inlägg av malinfagerstrom

Ställningstagande – konsekvensetik och pliktetik

Jämförelse

Plikt- och konsekvensetik skiljer sig åt på så sätt att pliktetikern ser till att en handling är god endast om den följer plikter medan konsekvensetiken  endast ser till konsekvenserna av en handling. Båda har för- och nackdelar som går att urskilja ur etikerna. Det som är problematiskt med konsekvensetiken är att den ser endast till konsekvenserna, men inte till vem konsekvenserna är goda för. På så sätt blir vad som anses som ondska något som går att kringgå genom argumentation Om någon t.ex. lider av en mentalsjukdom som psykopati och mördar någon samtidigt som denne njuter av det räknas njutningen mördaren får för en konsekvensetiker som ett positivt utfall. Enligt den normativa moralen går det inte, eftersom mord anses vara ont i alla sammanhang förutom i självförsvarssyfte, eller för att skydda någon man håller av. Där det finns motsättningar mellan de två etikerna; t.ex. man kan tycka att konsekvenserna inte ska spela någon roll alls för en plikt. T.ex. att man aldrig från slå sina barn (om man ser till plikter i det normativa Svenska samhället där detta är självklart). Skulle detta ske skulle en pliktetiker direkt anse handlingen som ond, men en konsekvensetiker skulle diskutera kring handlingen, t.ex. “Barnet behöver effektiv bestraffning för all lära sig” eller “föräldern riskerar fängelse.” Att man över huvud taget börjar argumentera kring någon som aldrig kan vara okej är att förlora en värdegrund, men för en konsekvensetiker börjar man att se till konsekvenserna, inte till värderingarna. Detta när man borde se till värderingarna först och sedan konsekvenser, om värderingarna inte ger svar.  Dock är även det problematiskt eftersom att om grundläggande värderingar ska styra måste allas värderingar räknas, och man kan inte lita på att precis alla ska ha goda värderingar, t.ex. homofober, sexister, funkofober, rasister. Inte vill jag/man att dem ska handla utefter grundläggande värderingar, eller hur? Detta är ett problem som också finns att finna i pliktetiken. Vill man att någon som har onda värderingar ska bestämma vad som är en normskapande plikt? Immanuel Kant skulle hänvisa till förnuftet som lösning på den frågan, men då uppstår en annan; kan någon som är homofob, sexist, funkofob, rasist, antisemit vara förnuftig? Det tror inte jag. För förnuftiga handlingar är enligt Kant styrt av regler, regler som kan vara baserade på värdegrunden hos en person.

Andra problem med pliktetiken är att denna etik inte ser till olika sammanhang/situationer. Plikten gäller för alla sammanhang, men alla människor har olika behov pga. olika förutsättningar för att klara sig i världen. T.ex. att stjäla mat för att kunna överleva. En plikt skulle kunna vara att man inte från stjäla, men om man är på svältgränsen och verkligen MÅSTE stjäla för att leva, gäller den plikten då? På så sätt är konsekvensetiken mer flexibel, eftersom konsekvensen skulle bli att personen i fråga skulle dö om denne inte skulle stjäla, vilket gör att handlingen rättfärdigas. Pliktetiken ser inte till konsekvenserna av handlingen eller olika människors olika behov, endast plikterna är viktiga, men det går inte riktigt att tänka så eftersom alla är olika. Flexibel som konsekvensetiken är går det att värdera varje problem utefter sammanhang, men det betyder inte att det alltid är bra, eftersom vissa situationer inte ens borde överläggas. Men vad som sedan igen är positivt med konsekvensetiken i jämförelse med pliktetiken är tanken att den hjälper till att bryta den, enligt mig, felaktiga uppfattningen att det alltid, i alla situationer, är rätt att handla efter en viss typ av regel.

Kant belyste att man aldrig från använda andra människor för att ta sig någonstans, utan att människan i sig alltid ska vara målet. Således kan t.ex. prostitution inom konsekvensetiken vara något som går att diskutera, medan pliktetiken skulle motsätta sig det. Detta för att en pliktetiker skulle anse att köpa sådana tjänster av en människa är att försöka uppnå lycka genom att använda någon annan för att komma dit, vilket enligt Kant är fel. En konsekvensetiker kan argumentara både för och emot, eftersom denna etik inte har några sådana restriktioner på att uppnå lycka om utfallet är övervägande positiv. Den som säljer får pengar som denne vill ha, den som köper får lycka som denne vill ha. Genom att argumentera på följande vis kan handlingen slutligen anses god, även fast som sexualiseringen och objektifieringen av den prostituerades kropp upprätthåller patriarkala strukturer som förtrycker halva befolkningen. Detta eftersom man t.ex. i hedonisk konsekvensetik räknarlycka som hedoner. Men ondska kan också rättfärdigas inom pliktetiken. Om man t.ex. tittar på abort; pliktetiker skulle anse abort som mord, men att neka kvinnan rätten till hennes kropp är en form av förtryck, precis som tidigare exempel (prostitution). Abortfrågan kan kopplas till religiös pliktetik som säger att plikter är av Gud givna. Ett liv är ett liv, oavsett i vilket stadie fostret är i utvecklingen. Barnet är menat att vara till, att abortera hade inneburit att bryta mot Guds vilja, oavsett om kvinnan blivit våldtagen eller inte. Många religiösa skrifter skrevs under tider där familjehierarkin (mannen står över kvinnan) dessutom var enormt etablerad, vilket har bidragit dess upprätthållande, vilket också upprätthåller heteronormen då hierarkin appliceras på heteropar. Således finns religiösa plikter som endast gynnar de som uppfyller normen t.ex. att vara vit, man och hetero. Konsekvensetiken skulle väga bra/dåliga konsekvenser för situationen och skulle därför, som sagt, verka mer flexibelt. Dock skulle det med stor sannolikhet vara svårt att uppnå ett jämnställt samhälle då makthavare (priviligierade män) hade behövt ge ifrån sig makten, vilket förmodligen hade inneburit olycka för dem.

Tittar man ur ett samhällsperspektiv är utilitarismen den etik som bäst väger in hela samhällets behov. Konsekvensen är eftervärlden du och andra tvingas leva i efter utförd handling. Man bör se till att konsekvensen ger så mycket positiv avkastning som möjligt för att lyckan ska kunna gro. Utilitarismen ser till allas lycka, svaga och starka, inte bara makthavare eller priviligierade, vilket leder till ett lyckligare samhälle. Tänk t.ex. arbetarsituationen i Sverige. I snitt jobbar vi idag 8 timmar per dag, medan arbetslösheten är stor. Att arbeta så pass mycket som vi gör leder till orkeslöshet, mindre tid för estetiska eller fysiska aktiviteter, umgänge, familj osv. vilket i sin tur kan leda till både fysisk och psykisk ohälsa. De arbetslösa hamnar i utanförskap vilket också kan leda till olycka. Utilitarismen skulle säga att för att uppnå maximal sammanlagd lycka skulle man kunna dela upp arbetet så att de som arbetar för mycket arbetar mindre och de som inte har ett arbete blir tilldelade ett. Detta skulle leda till ett lyckligare samhälle där de överarbetade får mer tid till att utvecklas som tänkande individer på t.ex. estetiska plan vilket skulle skänka lycka till samhället som tar del av dessa utvecklade människor, vilket i sin tur skulle kunna leda till ett mer kulturellt samhälle. De arbetslösa skulle känna mening med livet och på så sätt bli lyckligare och sprida lycka i samhället. Dessutom skulle de få en inkomst vilket gör att de kan leva godare. Kritik skulle kunna vara att en del kommer få mindre inkomst, men det skulle betyda att klasskillnaderna suddas ut och samhället i stort blir mer jämlikt. Vi lever tillsammans som en enhet, samhället kan inte präglas av egoism, vi måste arbeta för varandra och se till medmänniskans behov för att vara moraliskt högstående, starka som svaga.

För att sammanfatta; jag anser  att utilitarismen (konsekvensetiken) är den bästa etiken, för att den väljer att maximera lyckan för alla, vilket gör att den fortsätter öka som en kedjereaktion för att vi människor kan tillföra ännu mer lycka till varandra om vi börjar med att nollställa medborgarna så att dem kan få så lika förutsättningar som möjligt för att vara lyckliga. Därför anser jag inte att pliktetiken är lika bra, för den är inte lika flexibel som konsekvensetiken som kan se till enskild situation. Dessutom upprätthåller pliktetiken regler som förtrycker människor på olika vis och på så sätt rättfärdigar ondska, vilket jag inte anser är passande för att samhälle som enligt mig ska existera som en enhet. Dock är inte konsekvensetiken felfri; den ser inte till värderingar, endast till konsekvenser, men jag skulle ändå välja konsekvensetiken för det är just flexibel och kan se till individuell situation. Dessutom är utilitarismen en gren inom konsekvensetikens skola, vilken är vad jag anser i teorin skulle kunna leda till ett samhälle där vi kan leva i mångfald som jämnlikar.

Pliktetik – Dödsstraff eller livstid?

Pliktetik

Mitt etiska problem handlar sammanfattat om hur en mans straff ska bli efter att han blivit dömd för mord, dödsstraff eller livstidsfängelse med chans till frigivning. Han har inte erkänt brottet han blivit dömt för och det finns därför ingen garanti för att han verkligen begått det.

Länk: http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/dodsstraff-eller-livstid/

Pliktetik är en deontologisk (term för normativa etiska teorier inom etiken som innebär att en plikt eller handling ska bedömas efter sitt intrinsikala värde (värde i sig självt, inneboende värde)) skola inom etiken som fokuserar på och förespråkar följandet av regler och plikter. Pliktetik har också uppfattningen om att det finns moraliska lagar som avgör vad som är rätt och fel, och att det är bland annat dessa lagar vårt liv och handlingar bör rättas efter, för att enligt en pliktetiker är det meningen med livet.

Vad är då moral? Ursprungligen betyder det samma sak som etik – sed. men de skiljer sig på så sätt att moralen handlar om de principer som man lever och styr sitt liv och handlande efter; vad som är rätt rent moraliskt i olika situationer. Etik riktar in sig på hur man funderar/tänker kring moralen.

Som sagt anser pliktetiken att vad som är rätt är att följa plikter. Vad är en plikt? Det kan vara skyldigheten att utföra en handling, eller låta bli att utföra den. I detta sammanhang talar man som sagt om morlaiska plikter. En sådan plikt kan t.ex. vara att inte döda, att inte stjäla, att hjälpa någon i nöd eller att inte ljuga. Det kan också vara religiösa plikter som att be till Gud. Man måste göra vad plikten säger.

Pliktetiken strider ofta mot effektetiken som menar på att en handling är rätt om effekterna av den handlingen är bra, och fel om effekterna är dåliga. Den största skillnaden mellan dessa etiska skolor är att effektetiken ser till handlingens effekter eller konsekvenser, vilket pliktetiken inte gör. Vad pliktetiker anser är viktigast är att vara ”hederlig, sanningsenlig och en god människa” (häftet om etik), vilket man är om man följer de moraliska lagar och plikter som finns, för att bryta mot dem är fel. Pliktetiken anser att effektetiken är omoralisk för att den skolan skulle kunna t.ex. offra en persons lycka för att ett större antal människor skulle få det bra. Pliktetiken anser det omoraliskt för att man då ser till en massa medan man inom pliktetiken ser till individen.

Immanuel Kant var en känd tysk filosof som levde mellan 1724 och 1804. Han hade en liknade syn på individ och ansåg att man aldrig får använda en människa för att uppnå ett mål; människan i sig är målet, inte ett medel. Hans syn på moral såg ut på liknande sätt; alltså att en handling inriktad på att uppnå ett mål, som t.ex. lycka, inte kan vara  moralisk för att moral enligt honom inte handlar om att uppnå mål. Det är bara en handling som görs för att man följer plikt. Han tyckte att moral inte heller handlade om känslor, man kan alltså inte säga att en handling är god som görs för att man har lust till det, eller för att man tycker synd om någon. Dock betonade han att plikter inte ska ses som ”gudomliga befallningar” (häftet).

Kant erkänner att det finns moralisk lagar, och dessa kan upptäckas med vad han kallade det praktiska förnuftet. Han definierade det som ”tänkande som leder till förnuftiga handlingar” (häfte), samt att allt förnuftigt handlande och tänkande styrs av regler. Han kunde definiera olika typer av regler och kategoriserad dem, t.ex. som villkorligt imperativ. det är regler man följer för att uppnå ett specifikt mål t.ex. att äta nyttigare eller att hinna med en tidsgräns. Moraliska regler såg han annorlunda på, eftersom dessa är behövliga att följa.

Han talade om det kategoriska imperativet. Kategoriskt- för att man alltid gör så, imperativ – för att det är en uppmaning. Alltså en uppmaning man alltid måste följa – en plikt. Han talade om maximer och att man alltid ska handla utefter den maxim som kan upphöjas till allmänlag. För att förstå; vad är då en maxim? Det är en etisk regel kommen ur etiken som vuxit fram ur erfarenhet, och att man lever utefter den.  Erfarenhet har liksom lärt oss att det är bra att handla på det sättet, och därför gör vi så, alltid. Han tyckte även att man skulle bara handla efter det sättet som man vill kan bli en naturlag, en lag som gäller för alla alltid. För att sammanfatta tycker han alltså att en handling är rätt om, och endast om, man alltid handlar så och vill att alla ska gör det.

Kritik för Kants teorier säger att hans moraliska lära är för formell och ger ingen egentlig ledning, fokusen ligger inte riktigt på innehållet! Avgörandet kan också  bero på hur man formulerar regeln, för de kan formuleras på olika sätt vilket kan neutralisera motsägelser. Om man vill att en regel blir allmänlag kan  något, t.ex. att stjäla, genom viss formulering bli rätt, om man lyckas formulera den utan motsägelser.

Sedan finns det religiös pliktetik vilket är uppfattningen om att moraliska lagar är av Gud givna. Som att vi ska inte stjäla för att Gud begär det av oss. Det finns då också problem med den typen av pliktetik eftersom det är svårt att veta att dessa regler kommer från just Gud.

Hur skulle en pliktetiker handla i mitt etiska problem? Till att börja med måste jag fastslå vilka plikter man ser till för att kunna applicera teorierna på mitt etiska exempel. En plikt skulle t.ex. kunna vara att inte mörda. En annan att inte ljuga, eller att inte straffa någon som är oskyldig. Det första man skulle kunna göra är att få ett erkännande från den dömde, för att säkert kunna veta om denne är skyldig eller ej. Ser man till Immanuel Kants teorier kan man anta att alla talar sanning om man sett enligt maximer; alltså utav erfarenhet att det är bra och att man ska tala sanning, då talar alla sanning då det kan upphöjas till allmänlag. Då vet man också om den dömde talar sanning eller inte, och då kan han till och med frikännas helt om han fortsätter neka. Skulle han däremot erkänna kan man fortfarande inte döma honom till dödsdom. Detta för att om det var en allmän lag att alla måste döda den som dödat, då måste någon utföra handlingen av att döda den som dödar, vilket skulle betyda att den personen också dödar och således också måste dö. Det skulle innebära att alla måste dö för att skapa balans, vilket skulle vara ohållbart.

Hemsidan www.popularhistoria.se säger att ”[e]nligt den tyske filosofen Immanuel Kant måste den som mördat själv dö för att balansen i världsordningen skulle upprätthållas”, men jag tycker att det är motsägelsefullt till de teorier han förspråkar. Hur kan det möjligen vara en maxim som upphöjs till allmänlag att döda den som dödar? Kanske kan man formulera lagen på ett sätt att den inte innehåller några motsättningar? T.ex. alla får döda den som dödat någon oskyldig. Det skulle ju innebära att man endast får döda den dömde men att den som utför straffet, alltså dödar den dömde, inte behöver dö.

Problem med hur en pliktetiker tänker är att det är svårt att kunna veta vad som är en plikt och inte. Så är också fallet för en religiös pliktetiker, men det skiljer sig från kants teorier  eftersom man som religiös pliktetiker anser att plikter kommer från Gud och hur Gud vill att vi ska handla, medan kant ansåg att plikter kommer från förnuftet hos en människa. Dessutom förändras plikter med tiderna. Förr tog man mycket hänsyn till heliga skrifter och Guds ord, för vilket man litade på prästernas förmedlande av då den vanliga befolkningen inte kunde läsa latin som Bibeln var skriven på tills Martin Luthers reformation av kyrkan.

Sedan kan det vara svårt att veta vilken plikt man ska följa om två olika plikter krockar. Låt oss säga att inte döda och inte ljuga. Om en person (person 1)  vill döda en annan person (person 2), och jag vet att hen vill det samtidigt som jag vet vart person 2 är någonstans, och person 1 frågar mig vart person 2 gömmer sig, då har jag indirekt dödat någon genom att säga vart vilket innebär att jag har trotsat plikten att inte döda, men följt plikten att inte ljuga. Många inre konflikter avgör hur man ska handla, eller vilken plikt man ska följa, och det är inte alltid lätt att veta. För vad säger att att en plikt är ”mer” rätt än en annan? Kant skulle såklart hänvisa till förnuftet, och en religiös pliktetiker till hur hen tolkar att Gud vill att man ska göra. Jag tror däremot att vi ser mer till normer än något annat. På så sätt kan man t.ex. tolka ondskan i passivitet. Människan är så passiv idag för att vi (kanske speciellt i den svenska kulturen) har socialiserats i att man inte ska lägga sig liv hos de vi inte känner. Det tror jag har smittat av sig till en form av handlingsförlamning som gör att vi ofta inte ens reagerar på när en annan människa är i fara, trots att det är allmänt känt att man alltid ska hjälpa sina medmänniskor vilket kan ses som en plikt. En religiös pliktetiker skulle dock kunna svara på det genom att säga att Gud ingriper om det är meningen att så ska ske, men jag skulle då kunna säga att Gud ger verktygen för människor att förändra och ingripa. Att du råkar vara där just där och då kan vara hans sätt att ingripa. Kant ville dock inte se plikter som gudomliga befallningar med vilket hans skulle kritisera den religiösa pliktetiken. Jag skulle även kunna invända på Kants teorier och säga att jag tror inte att alla faktiskt är kompetenta att följa sitt förnuft, eller att det kan vara skadat på grund av diverse substanser eller psykiska störningar. Det är enligt mig personligt och individuellt vilka plikter man vill följa, för vi har alla olika erfarenhet och syn på dessa oberoende på var de kommer ifrån och därför svårt av veta vad som är rätt för vem.

Källa:

http://www.popularhistoria.se/artiklar/dodsstraff-med-ratt-att-doda/

Häfte om etik

Dödsstraff eller livstid?

Konsekvensetik

Mitt etiska problem handlar sammanfattat om hur en mans straff ska bli efter att han blivit dömd för mord, dödsstraff eller livstidsfängelse med chans till frigivning. Han har inte erkänt brottet han blivit dömt för och det finns därför ingen garanti för att han verkligen begått det.

Länk: http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/dodsstraff-eller-livstid/

Konsekvensetik är en etikens skola som innebär att man avgör huruvida en handling är rätt eller fel, samt bestämma om den bör genomföras eller ej, beroende på dess effekter. Alltså väger man handlingens avkastning för att avgöra. För en konsekvensetiker är det endast, och bara endast, handlingens effekter som avgör. Det finns fler skolor inom konsekvensetiken som förespråkar olika sätt att bedöma handlingar. Den största och mest kända är Utilitarismen.

Utilitarismen menar på att en handling är rätt om den maximerar den sammanställda mängden av det goda; alltså att det är rätt enbart om så mycket gott som möjligt utvinns av handlingen. Hur gott definieras är olika; ibland talar man om lycka och ibland om njutning. Den negativa sidan är där det onda finns, så som smärta och olycka. Således är en god handling för en utilitarist vad som leder till mer lycka än olycka för så många som möjligt. Man mäter gott mot ont för att komma fram till ett beslut, och alla handlingens konsekvenser måste kännas vid (för vid varje handling har man minst två handlingsalternativ att göra eller inte göra. Sedan han handlingen eller icke-handlingen ofta ett flertal konsekvenser) samt  värderas (positiv eller negativ avkastning) för att sedan sammanställa  och avgöra om handlingen är god eller ond. Det finns en gren i utilitarismen som kallas Hedonisk utilitarism vilket innebär att när man väger gott mot ont benämner man poängen i lyckan eller njutningen hedoner. Alltså att varje njutning är en hedon – en lyckopoäng. För att bedöma ställer man sedan upp poängen mot varandra och ser till det handlingsalternativ som ger mest hedoner – mest lycka.

I häftet om etik står det att “[u]tilitarismen är tilltalande av flera skäl” detta för att “[d]en hänvisar till sådant som vi har erfarenhet av och som vi ofta faktiskt eftersträvar”(s.17). Vad som kan vara knepigt med utilitarismen är att det ibland kan vara svårt att väga gott mot ont, för vem bestämmer vad som är vad för vem? Samt att det kan komma i konflikt och strida med vår moraliska intuition, vilket är vad jag tycker är rätt och fel inuti mig själv, för det är precis som häfte säger; många skulle säga att moralen hänvisar till att man tar hänsyn till de människor som finns i den närmaste och mest betydelsefulla kretsen, men samtidigt begär utilitarismen att alla ska värderas lika. Grundtanken är hur som helst att det inte spelar någon roll just vem det drabbar.

Det finns fler grenar inom utilitarismen som skiljer sig en aning från varandra. En gren är handlingsutilitarismen för vilken Jeremy Bentham, som var en av utilitarismens grundare, tillhörde. Det som särskiljer handlingsutilitarismen är att man ser till situationen för hur stort moraliskt värde en handling har, alltså att situationen avgör. Benthams ansåg att det moraliska värdet för en handling bestäms av effekterna, precis som hela den konsekvensetiska läran säger, men han ansåg även att alla typer av njutning (eller lycka) har samma värde. Vad som är av betydelse är “hur stark njutningen är, hur länge den varar och om den leder till andra njutningar eller smärtor”(s.18).

En tredje riktning inom konsekvensetik är regelutilitarism vilket är en riktning som förespråkar följandet av regler. John Stuart Mill var en engelsk regelutilitarist och hans syn på lycka och njutning skilde sig en del från Benthams. Mill trodde nämligen att njutning och lycka kommer i bättre och sämre former. Problemet blir således; hur vet man vad som är bättre/sämre njutning eller lycka? Mills lösning var att se till den person som upplevt båda och lita på dennes omdöme för att få en bedömning på om handlingen bör genomföras eller ej. Detta för att denne är bättre lämpad att avgöra frågan än någon som bara provat det ena.

Hur skulle en konsekvensetiker handla i mitt fall? Jag kommer att titta på hur en Hedonisk utilitarist samt en regelutilitarist skulle resonera.

En hedonisk utilitarist skulle börja med att se till för och nackdelar med dödsstraff kontra fängelse. Vad bli konsekvenserna av handlandet vs icke-handlandet? Vi ställer upp det i en tabell;

Om handlingen begås (han dör) ser konsekvenser ut på följande vis;

-;

  1. Den dömde kan vara oskyldigt dömd och dör för ett brott han inte begått utan chans att överklaga.
  2. Hans familj och vänner får lida förlusten av sin familjemedlem.
  3. Staten ignorerar skyddandet av mänskliga rättigheter.
  4. Fel fostran från staten av folket; dubbelmoral i mordfrågan.
  5. Om han verkligen begått brottet blir han en martyr, han dör för sin handling. Detta kan i de skevas ögon uppfattas som triggande eller nobelt

+;

  1. Familjen för den mördade får rättvisa.
  2. Samhället befrias från en mördare (förutsatt att han är skyldig).
  3. Skräckexempel för framtida mördare.
  4. Markering från statens sida; nolltolerans.

Om handlingen inte begås (han dör inte) ser konsekvenser ut på följande vis;

-;

  1. Den mördades familj kan leva i skräck för att den dömde kan komma att släppas fri samt känner som han ej fått straff nog.
  2. Samhället kan inom sin tid utsättas för en människa som är kapabel till att mörda igen (förutsatt att han faller tillbaka in i brottsliga mönster).
  3. Fängelse kanske inte är avskräckande straff nog för framtida brottslingar.
  4. Han kan omprövas och frisläppas trots skyldighet (förutsatt att han är skyldig).

+;

  1. Mänskligt liv besparas.
  2. Han får rätt till omprövning  och kanske bevisas oskyldig (om oskyldig) – får friheten tillbaka.
  3. Rehabilitering kan leda till ett normalt liv.
  4. Den dömdes familj mister inte en familjemedlem.

Vi väger positiva och negativa konsekvenser; Icke handling = 5 positiva 5 negativa, handling = 5 negativa 4 positiva. En hedonisk utilitarist skulle då säga att dödsstraff skulle vara en ond handling och fängelsestraff lika ond som god då man räknar poäng. Alltså skulle mannen få fängelsestraff istället för dödsstraff för att det ger mest positiva hedoner.

Hur skulle en regelutilitarist handla? Jo, ser man som sagt till sådant som regler och lyckans värde (bättre, sämre?). Vi har redan tittat på konsekvenserna av de olika handlingsalternativen, och vi börjar nu med är att se till regler. Vilka regler ska följas? Moraliska lagar? Öga för öga, tand för tand? Lagbalken för nationen ifråga? Detta är en gren inom utilitarismen, och vad är utilitarismen som helhets främsta mål? Jo, att skapa så mycket lycka som möjligt. Att följa olika lagar ger olika konsekvenser/effekter vilket ger olika sammanställd mängd lycka. Hur vet man vad man väljer så att mängden lycka maximeras? Pliktetikern skulle säga att man vänder sig till den person som har mest utvecklad smak i frågan; den personen som upplevt alla olika effekter/alternativ för att denne som sagt är bättre lämpad i att fatta ett beslut. Vem är då det? Jag skulle tro att en domare är bäst lämpad, detta för att hen har erfarenhet av konsekvenser för t.ex. respektive parts familjers, samhällets och den dömdes lycka beroende på handlingsalternativ (förutsatt att domaren tidigare dömt liknande mål). Domaren skulle välja att följa moraliska lagar för att det är vad som svarar för den mesta sammanställda lyckan eftersom ett samhälle oftast följer en allmän syn på moral , men vem bestämmer egentligen moraliskt värde för vem? Jag kan bara svara för min moraliska syn på saker och ting, och mitt perspektiv på moral är normativ eftersom jag socialiserats in i samhällets allmänna syn på moral. Domaren skulle välja att låta den dömde leva för att den mördades familj redan förlorat en medlem, och hämdlusten avtar ofta (men inte alltid) med tiden vilket gör att den tillfälliga lyckan som hämd (den dömde dör) skapar bara är just tillfällig. Skulle den dömde dö skulle det skapa mer olycka eftersom det ger en bestående olycka hos den dömdes familj. Den allmänna synen på moral säger ju också att det är fel att mörda, vilket så skulle vara fallet om han skulle staffas med döden. Eftersom en regeletiker också som sagt säger att njutning värderas olika så betyder ju det att tillfredsställelsen skulle vara större av att en människa rehabiliterats tillbaka in i samhället och blir en tillgång för samhället istället för att plockats bort från det när han (den dömde) kan besitta egenskaper som är en tillgång för, låt oss säga, samhällets utveckling.

Såklart finns det saker man behöver fundera över som konsekvensetiker om man handlar inom pliktetiken och Hedonisk utilitarism. Båda grenarna kan strida mot moraliska värderingar för människor eftersom det inte är givet att alla har samma värderinger, vilket således kan resultera i olika mycket lycka, det skulle ta lång tid all kalkylera den sammanställda mängden lycka för alla. Sedan är alla effekter relativa och det är svårt att veta precis hur alla konsekvenser kommer att bli. Det blir lätt bara spekulationer istället för att kunna säkerställa ett helt realistiskt scenario.  För pliktetikern är det inte säkert att domaren vet bäst för alla bara för att hen har varit med och dömt ett liknande fall, för inget fall är identiskt med det andra och hen kan aldrig svara för hur en person eller familj kommer känna inför ett beslut. En hedonisk utilitarist som ser till lyckans/olyckans lika värde överallt tycker inte jag är inte riktigt  realistisk, för en sticka i tån är enligt mig inte samma olycka som att förlora en närstående, vilket det är om man räknar hedoner.     

 

Dödsstraff eller livstid?

Etik

En man misstänks för att ha begått mord. Rättegången landar på att han döms som skyldig även fast han hävdar motsatsen genom hela processen. Vid bestämmelse för straff talar man om att han ska straffas med döden kontra att han ska sitta livstid i fängelse med rehabilitering med möjlighet till ansökan om tidsbestämt straff (livstidsfängelsestraff kan ansökas om att tidsbestämmas efter 10 år avtjänat) om han anses vara anpassningsbar i samhället. Mannen är 22 år gammal vilket skulle betyda att han förmodligen skulle vara fri innan han fyller 50. Att mannen går fri efter en viss tid går emot vad familjen för den mördade vill, mannen skulle dessutom möjligen kunna mörda igen om han släppt ut i samhället. Skulle mannen avrättas finns risk för att någon som är oskyldig mördas, eftersom han inte har erkänt sitt brott. Alla människor har rätt till ett liv, och staten är skyldig att försvara allas rättighet till liv, dödstraff kan därför tolkas som inget mer än ett mord planerat av staten och ett ignorerande av mänskliga rättigheter.

Vad ska man göra? Bör mannen få dödsstraff eller fängelse med möjlighet för frigivning?