Alla inlägg av linneahoy

Jämförelse konsekvensetik/pliktetik

Uncategorized

Det kan vara svårt att besluta om pliktetik eller konsekvensetik alltid är den bästa etiken att följa. Det handlar mycket om vilket situation som etiken ska appliceras på.  Konsekvensetik och pliktetik skiljer sig åt ganska mycket. En konsekvensetiker menar att om en handling är ond eller god bestäms av konsekvenserna medan pliktetiken handla om vilka plikter du har och i vilka situationer som dessa bör följas. Det gör att en handling blir god enligt konsekvensetikern när man har tagit hänsyn till vilken följd (konsekvens) en handling man gör ger. För en pliktetiker blir det snarare så att en handling är god om och endast om den plikten går att höja upp till allmän lag samt gälla alla.

I det samhälle som vi lever i råder det till största del pliktetik. Vi förväntas hålla oss till lagarna som finns stiftade, och detta utan att ifrågasätta allt för mycket. För någon vecka sedan pratade en man i Åkersberga med en tiggare [1]. När en grupp nazister såg detta gick de attack mot mannen. En förbipasserande (vittne) såg vad som hände och valde att gå emellan då han var rädd att mannen skulle dö av sparkarna han utsattes förliggandes på marken. I en intervju med Sveriges Radio utfrågades han om varför han frångått pliktetiken som i detta fall säger att han skulle ha varit passiv och istället ringt polisen. Mannen svarade då att han gjorde en konsvekvensanalys och konstaterade snabbt att han behövde gå emellan för att rädda mannen. I detta fall kan vi konstatera att mannen som attackerats av nynazister överlevde tack vare den räddande mannens ingripande och hans konsekvensetiska agerande.

I detta fall tycker jag att argumenten för att handla konsekvensetisk överväger eftersom offret annars riskerar att dö. Ytterligare ett argument för att handla konsekvensetiskt är att om jag utsätts för en hotfull situation exempelvis vid tunnelbanan så ska de som uppfattar situationen ingripa för att hjälpa mig. Ännu ett argument för att handla konsekvensetiskt är att det skickar signaler i samhället att vi behöver stå upp emot våldet och hjälpa varandra. Motargumentet mot mitt tidigare resonemang är risken att vissa tar till övervåld på grund av att de till exempel missuppfattar situationen. Ett annat motargument är att vissa i ett sådant läge kan göra en felaktig bedömning på grund av till exempel tidigare erfarenheter eller att de kanske är påverkar av alkohol/droger.

Ofta rapporteras om människor som vid inbrottsituationer försvarar sig med basebollträ och liknande föremål. Deras konsekvensanalys är att situationen är så hotande att de, för att rädda sig själva och sin egendom, måste försvara sig. De handlar alltså konsekvensetiskt. Om det inte går att bevisa att försvaret varit i nödvärn (konsekvensetiskt) så döms ofta dessa personer, samtidigt som inbrottstjuven kan gå fri. I domstolen används pliktetiken som säger att vi inte har rätt/får slåss med exempelvis basebollträ.  Ett argument för att handla konsekvensetiks i det här fallet är att vi måste ha rätt att känns oss trygga i vårat eget hem. Ett annat argument är att det måste vara den som inkräktar på ens territorium som är den som begår ett misstag/brott. Motargumentet mot detta resonemang är att alla kan hävda att de försvarar sig i nödvärn. Ytterligare ett motargument mot rätten att försvara sig kan leda till att alla börjar rusta sig med vapen eller basebollträ och vi får en situation som liknar den som finns i USA.

En diskussion som pågått under vintern i tidningen Ny Teknik är vilka hastighetsbegränsningar vi bör ha i Sverige. Pliktetikerna hävdar att vi bör hålla oss till de hastigheter som Trafikverket har bestämt. Konsekvensetikerna hävdar att var och en bör göra en konsekvensbedömning baserad på förarens skick, bilens skick, vägens skick och väderförhållanden. Det innebär att om vi känner oss trötta, bilen har dåliga bromsar och det till exempel snöar kraftigt så bör vi köra mycket långsammare än vad som kanske anges på trafikmärket. Är både vi och bilen däremot i toppskick, vägen helt torr och strålande sol så säger konsekvensetikerna att vi ska kunna frånse hastighetsbegränsningarna som finns och vi ska få fatta egna beslut.   De som använder de konsekvensetiska argumenten hävdar att det skulle bli färre olyckor i trafiken om alla använde sunt förnuft. De hävdar vidare att många kör 110 km/h på en motorväg, utan att ifrågasätta det som står på skyltarna, trots att förhållanden kanske är de sämsta tänkbara vilket lätt leder till olyckor. Pliktetiskt så är vi skyldiga att följa de trafikregler som gäller. En stor fara med att inte göra det är exempelvis vid skolor där vägarna kan vara i toppskick. Konsekvensanalysen kan där säga att alla förutsättningar finns för att köra fort men man glömmer bort att det kan komma ett barn springande. Bromssträckan är betydligt längre om man kör 150 km/h än 110km/h. Om det kommer en älg upp på vägen är således sannolikheten att överleva mycket större om man hållit sig till de hastighetsbegränsningar som finns utmarkerade idag jämfört med om man har gjort en egen konsekvensanalys. I det här fallet anser jag att vi måste förhålla oss till de pliktetiska regler som råder för att hålla antalet bilolyckor på en så låg nivå som möjligt.

På kort sikt och inför vår svenska domstol så är pliktetik alltid rätt. De som blir vad man kallar ”vardagshjältar” har inte bara gjort sin plikt utan har gjort en egen bedömning av vad konsekvenserna blir om de inte ingriper. Ofta offra dessa människor sig mer än vad plikten kräver, och det är även dessa människor som ibland räddar liv. Konsekvensetik är rätt så länge man inte utsätter sig själv eller någon annan för allt för stor fara i förhållande till situationen. Ett exempel skulle kunna vara om man ser någon som håller på att drunkna, pliktetiskt ska man ringa sos men konsekvensetiskt hinner jag konstatera att personen hinner drunkna innan ambulansen är på plats. Konsekvensetik är även okej så länge man håller sig till det som är lagligt. Jag tycker att i de flesta fall är det mest rätt att handla som konsekvensetiker, där jag upplever att jag både gör min plikt och i många fall lite till för att undvika negativa konsekvenser. När är det då inte rätt att handla som konsekvensetiker? Jo, som sagt när man utsätter sig själv eller någon annan i fara, t.ex. i självförsvar då man kanske tar till mer våld än vad situationen kräver och den andra parten kommer till skada.

[1] http://www.metro.se/nyheter/nazister-misshandlade-aldre-man-gick-till-attack-utanfor-galleria/EVHoch!SWfHTfhnwLQsQ/

Pliktetik

Pliktetik

Pliktetik

Länk till mitt inlägg om problemet som ska behandlas: http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/etikproblem/

Mitt problem handlar om ett gift par, varav mannen är döende. Kvinnan är otrogen mot honom då han inte längre (på grund av sjukdomen) kan ge henne det hon behöver/hungrar efter. Mannen i förhållandet kommer enligt läkare att dö inom 3 månader. Kvinnan undrar om hon ska berätta för sin partner om sin otrohetsaffär, som har pågått sedan hennes man insjuknade för cirka 6 månader sedan, eller invänta hans död och därefter eventuellt inleda en relation med den hon för närvarande är otrogen med.

Pliktetik – eller regeletik som det också kallas – är en etisk teori som styrs av principer och regler. Pliktetik handlar i huvudsak om att du måste handla utifrån vilka plikter du har. Men vad är då en plikt? Jo, det är den skyldighet man har att antingen utföra, eller låta bli att utföra, en handling.  En handling är därmed, enligt pliktetikerna, rätt omm (om och endast om) den följer en plikt. I allmänhet är plikter som förespråkas av pliktetiker att vara sanningsenlig, en god medmänniska och att vara hederlig.  Om en handling är rätt eller fel avgörs beroende på om den regeln man handlar efter, kan upprättas till allmän lag. Konsekvenserna är alltså inte de viktiga utan själva principen är vad som styr. Även enskilda principer är pliktetiska. Den gyllene regeln: ”Allt som ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” som Jesus förespråkade.[1] Pliktetiken menar att det moraliskt rätta är att handla i enlighet med plikterna men säger även att en handling är rätt om och endast om (Emmanuel Kant) den som utför handlingen följer sin plikt. Pliktetiken fokuserar på vilka handlingar som är rätt eller orätt att göra. Det är vår plikt att handla rätt. Vilka regler som definierar en handling som rätt kan dock variera. Det rätta kan till exempel vara att följa religiösa budord, inte kränka mänskliga rättigheter eller lyda svensk lag. Att argumentera för djurs rättigheter kan också det bygga på synsättet att det är en plikt att respektera djurs rättigheter. Här ser man inte på nyttan i handlingen, utan bedömer handlingens etik delvis eller helt oberoende av konsekvens. Till exempel ligger plikten att bevara liv ofta bakom motståndet mot dödshjälp.

Vi människor behöver alltså såväl veta vad en plikt är samt vilka plikter varje individ har skyldighet att följa. Pliktetiska teorier brukar mest likna listor över plikter som man menar att förnuftiga personer har, ofta till exempel att inte döda, att inte ljuga, eller att inte stjäla. Ett försök att skapa en teoretisk bakgrund till plikterna som har blivit utsatt för mycket kritik, men samtidigt haft stor inverkan, är Kants kategoriska imperativ. Kants uppfattning är inte att en handling är fel om och endast om dess maxim är oacceptabel.[2] Emmanuel Kants definition av maxim är att det är en etisk regel som vuxit fram av erfarenhet och som man verkligen, i alla lägen, handlar efter, snarare än att vara logiskt härledd och därmed universellt godtagbar.

Det kategoriska imperativet innebär att man alltid ska handla så att principen för din handling kan upphöjas till allmän lag. Rent praktiskt så betyder det här att varje handling man gör ska ha sin grund i en princip som man ska tycka är så bra och så rätt att alla människor ska kunna följa den, t.ex. att man aldrig ska döda en annan människa eller att det alltid är fel att slåss. De regler som man som pliktetiker bestämmer sig för är viktigast gäller sedan i alla lägen, de är alltså inte kompromissbara och måste alltid följas. Man ska alltid handla konsekvent – alltså aldrig bryta mot de här reglerna eller göra undantag från dem.  Alla människor ska också ha möjlighet att handla efter den regeln som anses viktigt. Att leva som pliktetiker innebär att man måste vara väldigt konsekvent och inte göra undantag, t ex om du drar en vit lögn för att komma undan en jobbig situation så ska alla kunna göra det, eller om du plankar på bussen, ska alla kunna göra det. Två regler som man tycker är viktiga kan också krocka med varandra och skapa dilemman. T.ex. så kan man hålla principen att kärleken är viktigast av allt och att äktenskap och att vara någon trogen är det viktigaste. Vad händer då om kärleken tar slut i ett äktenskap? En diskussion mellan pliktetiker handlar om hur man ska formulera de bindande reglerna och vilken regel som ska gälla om två principer kommer i konflikt med varandra.

Problem kan uppstå om man står inför en situation med ett brinnande hus där det finns människor kvar som behöver räddas. Principen att alltid rädda de som är i fara och ha civilkurage kanske många håller som mycket hög, men principen att aldrig utsätta sig själv för fara eller onödiga risker krockar ju då starkt med den första i detta läge.

Den främste förespråkaren av teorin är som sagt Emmanuel Kant (1724-1804). Han menar att man alltid ska följa och ta hänsyn till plikterna, allt annat är oväsentligt.  Problemet med detta är att det är svårt att veta vilka plikter som bör följas. Kant sa att det måste finnas ett tänkande bakom varje handling för att handlingen ska ses som förnuftiga. Förnuftigt handlande är styrt av regler. Emmanuel Kant betonade även att man aldrig får använda en annan människa för att ta själv ta sig någonstans. Kant var skaparen av det kategoriska imperativet, detta skapade han för att folk skulle veta hur de skulle handla. Emmanuel Kant menade att man inte får se moralen som ett sätt att uppnå lycka. En handling med sådant mål kan enligt honom aldrig vara moralisk, inte heller en handling som styrs av en känsla, som exempelvis medlidande, kan vara moralisk. De enda handlingarna som är goda är de som utförs för att man vill göra sin plikt.

Det kategoriska imperativet menar att man endast ska handla efter den maxim (maxim är en etisk regel som har vuxit fram ur erfarenhet och som varje enskild individ handlar och lever efter) Man ska bara handla efter maximen om man anser att plikten kan upphöjas till allmänlag. En handling är alltså rätt om och endast om det alltid är rätt att göra på det viset) som kan tänkas upphöjas till allmän lag. Att handla enbart efter det som kan upphöjas allmän lag menas att man endast ska handla efter etiska regler som man anser alltid ska kunna gälla. Exempelvis så kan min erfarenhet säger att det är bra att ljuga, detta innebär dock inte att det bör vara en plikt att ljuga eftersom att jag inser att det inte skulle kunna vara något som alltid är bra.

Enligt Kants vedergällningsteori bör våra straff vägledas av två principer[3]:(välkända från juridiken)

  1. Vedergällningsprincipen: det enda som gör det legitimt att straffa en person är att han har begått ett brott (och dömts för detta i laga ordning). Detta är i andra ord inget brott=inget straff.
  2. Proportionalitetsprincipen: det enda rättvisa, och därmed acceptabla, straffet för ett givet brott ska stå i proportion till brottets allvarlighetsgrad. Den som begår ett brott ska straffas efter det brott som begåtts. Ex. så får man inte fängelse för att snatta godis.

Dessa pliktetiska principer som det talas om återfinns i många religioner och deras levnadsregler. Grunden till de principer som våra lagar och världsliga regler vilar på har en tydlig koppling till religiösa grunder. Olika länder och områden i världen håller olika principer som viktigare än andra och man kan ganska snabbt identifiera viktiga likheter och skillnader i olika länder om man tittar på hur lagarna ser ut.

Nackdelar med denna teori kan vara att alla har olika regler och detta kan leda till konflikter om vilka regler som ska gälla. Dessutom så kan plikter ibland krocka. Du kanske har som plikt att skydda ditt barn, att inte döda och även att inte ljuga. Hur bör man handla i ett sådant läge? Det är omöjligt att följa alla plikter samtidigt i detta fall.

Frågan är ifall man verkligen är ansvarig för sina handlingar om man vägleds av regler. Att inte döda är en moralisk dygd, och därmed får pliktetiker inte heller göra abort. Alltså, blir du våldtagen och gravid som 15-åring så säger pliktetikerna att du inte får göra abort. Visserligen finns det plikter som säger att man inte får döda, men om detta även rättfärdigar att kvinnor förvägras abort, är det då en god plikt att handla efter? Att förvägra en kvinna abort är nämligen en av många yttringar av kvinnoförtyck.  Man förnekar kvinnan rätten till sin egen kropp och kan därmed kontrollera henne och förvägra henne de förutsättningar som är priviligierade mannen. Detta kan lätt kopplas till religiös pliktetik vilken menar att de moraliska plikterna är givna av Gud och därför inte kan ifrågasättas.

En annan fråga är hur man ska tolka att man inte rationellt kan vilja upphöja en maxim till allmän lag. Man kan antingen tyda ut det som att man inte kan önska sig en sådan situation, men också, en tolkning som många anser ligga närmre Kants teori, att det inte är logiskt möjligt att önska något sådant. Om man tänker sig maximen ”jag ljuger när jag vill” upphöjd till allmän lag (”alla får ljuga när de vill”), skulle den tillit eller förväntan om sanningsenlighet som krävs för att det skall gå att ljuga inte längre finnas. Om man avser att ljuga går det därmed inte att rationellt vilja upphöja detta till allmän lag, eftersom begreppet ”lögn” och handlingsalternativet ”att ljuga” inte längre skulle existera. Jag anser även att det finns en viss problematik i att inte kunna vara flexibel och inräkna konsekvenserna av en handling.

Om vi nu tittar på mitt exempel och ska applicera pliketik på det, så behöver vi först fundera över vilka plikter som är aktuella här. De plikter som kvinnan kan tänkas förväntas följa är några olika. För det första så är det plikten om att vara ärlig och inte ljuga som sätts i fokus hos kvinnan i fallet. Det som är, är att i mitt fall så misstänker inte den gifta mannen någonting och har heller inte frågat kvinnan om hon är otrogen utan det är enbart kvinnans samvete som gör att hon frågar sig om hon ska berätta för sin man om otrohetsaffären eller inte. Fördelen med detta är att så länge mannen inte konfronterar henne har kvinnan ingen ”plikt/skyldighet” att berätta om otrohetsaffären för sin man.

Enligt pliktetikerna så avgörs det om en handling är rätt eller fel beroende på regeln man handlar efter, om den kan upprättas till allmän lag eller inte. I detta fall med det gifta paret och otrohetsaffären så finns det ingen plikt som kan skapas till lag som gör kvinnan skyldig att berätta om otrohetsaffären för sin man. Å andra sidan kan man tycka att den plikt som i detta fall bör gälla är ”plikten” (som inte finns och därmed inte heller kan skapas om till lag) om att göra andra glada/tillfredställda. Inom äktenskap finns mängder med olika utskrivna plikter, t.ex. försörjningsplikten mellan makarna likväl äktenskapsförordet, men vad är egentligen viktigare än att man inom ett förhållande är lycklig med varandra. I mitt fall finns det inga gällande plikter som kan skapas om till lag och därmed bör kvinnan handla med förnuft. ”Plikten” om att visa omsorg och att upprätthålla den glädje som finns kvar hos den gifta mannen blir den mest gällande plikten i detta fall. För kvinnans del innebär det att inte berätta om otrohetsaffären för sin man. Det är dock svårt att veta vad som anses vara en korrekt handling enligt pliktsetiker när det inte finns plikter som kan tillämpas, som i mitt fall om otrohetsaffären där enbart moralen spelar in. Nackdelen med att moralen spelar in är att alla personer agerar och känner på olika sätt. Vissa kanske hade känt sig tvungna att berätta om otrohetsaffären medan vissa kan leva med det.

Om kvinnan skulle följa det kategoriska imperativet så skulle hon få svårigheter. Om kvinnan skulle ljuga vid konfrontation från mannens sida så kan man tänka sig maximen ”jag ljuger när jag vill” upphöjd till allmän lag (”alla får ljuga när de vill”), skulle den tillit eller förväntan om sanningsenlighet som krävs för att det skall gå att ljuga inte längre finnas. Om man avser att ljuga går det därmed inte att rationellt vilja upphöja detta till allmän lag, eftersom begreppet ”lögn” och handlingsalternativet ”att ljuga” inte längre skulle existera.

Det jag ser som ett problem med hur pliktetiker skulle handlat i detta fall är trots att ingen lögn görs så undangömmer (dock välment) kvinnan saker för sin man. I ett förhållande anser jag att man ska kunna vara öppen med varandra och inte heller ”slösa” på den andra personens tid i ett förhållande om man själv är otrogen. Dock är nog inte detta faktum speciellt aktuellt i och med att jag har svårt att se att mannen på dödsbädden skulle vilja kräva skiljsmässa, men i alla fall. Kvinnan gör som sagt ett aktivt val genom att handla med syfte att inte såra sin man, och i detta fall anser jag det vara en viktig plikt hon bär samt uppfyller. Jag anser att så länge inte kvinnan ljuger utan handlar i välment så uppfyller hon sina plikter, men om hon däremot sårar mannen med flit för att själv lätta sitt tunga hjärta (moral) så bryter hon mot ”omsorgsplikten” som jag anser hamnar i ganska stort fokus i detta fall.

Slutligen: Om kvinnan följer pliktetikens moraliska regler så bör hon vara ärlig mot sin man om han konfronterar henne med sanningen annars så bör hon följa ”plikten” att göra mannen lycklig under hans sista tid i livet.

 

[1] http://religionsfroknarna.se/?page_id=174

[2] http://www.fil.lu.se/media/utbildning/dokument/kurser/FPRA11/20122/Frelsning_121030.pdf

[3] http://www.fil.lu.se/media/utbildning/dokument/kurser/FPRA11/20122/Frelsning_121030.pdf

Konsekvensetik

Konsekvensetik

Länk till mitt inlägg om problemet som ska behandlas: http://www.filosofi.itinspiration.nu/uncategorized/etikproblem/

  • Mitt problem handlar om ett gift par, varav mannen är döende. Kvinnan är otrogen mot honom då han inte längre (på grund av sjukdomen) kan ge henne det hon behöver/hungrar efter. Mannen i förhållandet kommer enligt läkare att dö inom 3 månader. Kvinnan undrar om hon ska berätta för sin partner om sin otrohetsaffär, som har pågått sedan hennes man insjuknade för cirka 6 månader sedan, eller invänta hans död och därefter eventuellt inleda en relation med den hon för närvarande är otrogen med.
  • Konsekvensetiker anser att det är meningsfullt för personen i fråga att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser. Man måste också ha en måttstock för vad som är goda konsekvenser. Detta kallas i andra termer för värdefilosofi, alltså vad man anser är gott och vilka värden som är viktiga i livet. Man skiljer också på terminala värden och instrumentella värden. Terminala värden är sådana värden som inte behöver motiveras mer än utifrån sig själv. Dessa har ett egenvärde. Instrumentella värden är värden som är bra för att uppnå det terminala värdet, alltså medel för att uppnå andra mål, t ex pengar. Man bör enligt konsekvensetiken välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ). Det finns emellertid också en ”satisficing” (’gott nog’) variant som innebär att den rätta handlingen inte behöver vara den bästa utan bara tillräckligt bra. Olika konsekvens teorier skiljer sig åt i synen på utfall för vem, antingen mig eller kollektivet, och vad är det som ska maximeras (exempelvis lycka). Ett problem som man stöter på här är vem ska bedöma vad som ger mest lycka och när ska denna lycka ska inträffa. Utilitarismen (en del av konsekvensetiken) menar att det är det totala utfallet som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig, som handlar, som är det relevanta. Exempelvis så säger utilitarister att man ska rädda 500 personer framför sin familj. ”Största möjliga lycka åt största möjliga antal.” är et väl uttalat citat inom konsekvensetiken. Givetvis finns det även nackdelar med denna teori, till exempel John Stuart Mill som menar att användandet av konsekventialistisk utilitarism som beslutsmetod kan ge sämre följder än att använda till exempel vardagliga moraliska uppfattningar. En annan invändning är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. Om det ger de bästa konsekvenserna så bör man till exempel koka barn i olja. Mot detta skulle kanske en konsekventialist invända med att koka barn i olja omöjligt kan ge goda konsekvenser. Ett annat exempel på ett liknande problem, specifikt för utilitaristisk konsekventialism, är när en handling ger stort lidande hos ett fåtal personer som konsekvens, och lite njutning åt ett stort antal. Då kan detta fortfarande vara den handling som leder till störst sammantagen nytta. Sammanfattningsvis så kan man säga att konsekvensetiken alltid bedömer om olika handlingar är rätt eller fel beroende på hur bra man tror att konsekvenserna blir. Man har då lite överseende med att själva handlingen i sig kanske inte alla gånger är så snäll – bara konsekvenserna är övervägande bra.
  • Det intressanta är att göra en samlad bedömning av konsekvenserna. I mitt fall handlar det om hur denna otrohetsaffär påverkar de direkt inblandade. I mitt fall, rörande en otrohetsaffär, finns två alternativ, antingen att berätta för den döende mannen om otrohetaffären alternativt att undangömma det faktum för mannen i syfte att inte göra hans sista månader i livet än mer bedrövliga. Konsekvensetiken skulle troligtvis bedöma att det är bäst att låta bli att berätta om otrohetsaffären för den gifta mannen. Det skulle inte leda till någon större lycka för någon och då är inte handlingen ”värd” konsekvenserna den skulle ge, ännu mer sorg för den döende mannen. Enligt konsekvensetiken ska man främst handla i syfte att sprida största möjligt lycka, att berätta för otrohetsaffären skulle enbart kunna bli en lättnad för kvinnan och handlingen skulle som sagt inte sprida någon glädje. Konsekventialistiska teorier skiljer på lyckan för en person jämfört med för ett större kollektiv. Egoismen menar att det är utfallet för den enskilde, som handlar, som är det relevanta. I mitt fall skulle eventuellt kvinnan kunna bli lyckligare om hon fick lätta sitt hjärta för sin man. Det jag tycker är viktigt att poängtera är att otrohetsaffären som kvinnan har inte beror på att hon inte längre älskar mannen hon fortfarande är gift med utan det handlar om att han inte kan tillfredsställa hennes sexuella behov, på grund av sin sjukdom. Alltså, om kvinnan skulle välja att berätta för mannen om otrohetsaffären så skulle hon behöva vara tydlig med att förklarar att otrohetaffären inte beror på att hon inte älskar honom längre utan på hans biologiska hinder som han inte kan styra över. Detta skulle förhoppningsvis göra att mannen förstår att otroheten inte beror på att kvinnan inte har slutat älskar honom, eller att han är oduglig, utan enbart på hans fysiska hinder. Sammanfattningsvis, i detta fall (enligt konsekvensetiken) är det bäst att vänta ut den gifta kvinnans mans död och inte göra hans sista tid i livet mer plågsam. Målet med denna etik är att maximera lyckan, i detta fall för den döende mannen (hur lycklig en döende person nu kan vara…) för att i helheten nå ett bättre samhälle.
  • Det främsta problemet jag ser med att följa hur en konsekvensetiker skulle handlat i detta fall är att kvinnan i förhållandet tvingas undangömma fakta, men eftersom kvinnan handlar i gott syfte och än så länge inte har ljugit anser jag att sättet att handla enligt konsekvensetiken är rätt i detta fall. Jag tycker även att mängden lycka/olycka inom varje argument ska värdesättas. En invändning mot denna etik är att för mycket tillåts eller med andra ord: ändamålet helgar medlen. För hur man än vrider och vänder på det så är det moraliskt felaktigt att vara otrogen mot sin partner.

Etikproblem

Etik

Du lever tillsammans med en person som lider av en dödlig sjukdom, ni har varit gifta i 5 år. Enligt läkare så kommer din partner att dö inom 3 månader. Du har varit otrogen mot din partner de senaste 6 månaderna, denna otrohetsaffär började i samband med att din partner insjuknade och det för dig innebar att ta hand om din honom/henne, du får inte så mycket i  utbyte av din partner så att säga. Trots att du älskar den person du är gift med saknar du någonting i livet, som din partner inte kan ge dig men som din otrohetsaffär kan. Har du skyldighet att berätta för din partner om din otrohetsaffär (och i och med detta säkerligen göra dennes liv mer plågsamt)  eller invänta dennes död och låtsas som ingenting?