För att kunna ta ställning är det signifikant att veta vad de två olika etikerna – konsekvens- och pliktetik – går ut på, och hur dessa etiker och ideologier skiljer sig åt.
Konsekvensetik menar att man ska utgå ifrån följderna för att kunna döma om en handling var rätt eller fel. Konsekvensetiker, som t.ex. Utilitarister, anser att handlingen ska avgöra utefter största möjliga lycka åt största möjliga antal individer. Till skillnad från en pliktetiker menar de att man har egna regler på hur man ska bete sig under en viss händelse utefter det som är etiskt, alltså spelar det ingen roll vad konsekvenserna blir för en pliktetiker, det är deras plikt som avgör om agerandet har varit rätt eller fel. Alltså avgör handlingen för konsekvensetiker då de ser på situationen objektivt, medan pliktetiker följer den moraliska plikten.
Utilitarism förekommer inom konsekvensetik. Utilitarister uppfattar att en handling endast är god om den sammanlagda mängden resulterar sig av det goda. Två tillämpningsområden förekommer inom konsekvensetik; Preferensutilitarism och Hedonistisk utilitarism. Preferensutilitarism menar att man ska maximera antalet tillfredsställda önskningar, och Hedonistisk utilitarism menar att lyckan i samhället ska maximeras. Det som skiljer sig mellan dessa två är exakt vad som ska maximeras, eftersom i och med att Hedonistisk utilitarism vill uppfylla så mycket lycka så möjligt i samhället, och Preferensutilitarismen fokuserar mer på den totala summan av önskningar som blivit uppfyllda.
Pliktetiken går emot konsekvensetikens två tillämpningsområden eftersom pliktetikern Immanuell Kant menade istället att plikten är grundläggande när man handlar. Tanken bakom handlingen är styrt av ett mål fylld med lycka eller andra känslor, som han också ansåg som icke moraliska eftersom det kunde leda till onda handlingar. Han talade tvärtemot konsekvensetiken och försökte motbevisa det genom att förmedla om plikter man måste följa, Kategoriska Imperativ, som Kant kallade det för. Kant formulerade sig om imperativet som; ”Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål.” Detta betyder alltså att moralens regler bör följas, och att man absolut inte ska utnyttja andra människor som medel och tillgång. Därför skulle Kant anse att utilitarismen är omoralisk eftersom handlingen är grundläggande och utgår utefter lyckan.
Personligen anser jag att pliktetiken är för rå och grym för min smak. Å ena sidan är jag en konsekvensetiker, och tänker som en Preferensutilitarist, det vill säga att lyckan i samhället ska maximeras. Å andra sidan tycker jag att pliktetiken är väldigt begränsad i och med att den lyssnar bara på plikten och ens egna erfarenheter. Hur kan ens plikt komma före ens egna känslor?
Alla individer har olika lagar och plikter de följer utefter eftersom alla formas av samhällsstrukturen på olika sätt. Plikter kan vara exempelvis att hålla upp dörren för någon, och lagar som att inte stjäla. Men är det då okej att vissa människor utför brottsliga handlingar som exempelvis våldtäkt eller mord om det var enligt deras plikt att göra så? Under andra världskriget var nazisterna tvungna att förinta framförallt judar, men också andra folkgrupper som ansågs avvikande för samhället. Plikten säger att alla har samma förutsättningar, och att det är principen som styr om det är rätt, och därav är förnuftig. Men hur förnuftigt var det att mörda cirka 13 miljoner människor?
Jag är, som sagt, själv konsekvensetiker och tänker ett steg före själva handlingen. Jag anses ofta pessimistisk om jag tycker att en idé verkar dålig eftersom jag har redan sett en del av konsekvensen när förslaget lagts fram, oavsett vad det handlar om. Jag tänker på alla konsekvenser för varje handling jag genomför, därför tycker jag att pliktetik känns väldigt begränsat i och med att den lyssnar bara på plikten och ens egna erfarenheter.
Ett simplare och mindre drastiskt exempel än andra världskriget kan man se skillanden på exempelvis om synen att ljuga. En pliktetiker skulle tänka; om min plikt är att inte ljuga, men hamnar i en situation där jag måste ljuga så kommer min plikt ändå alltid att säga att man ska inte ljuga. På detta vis ger det bara en syn på saker och ting än det gör med konsekvensetik. Konsekvensetik skulle se vad följden blir och tänka vad och vem det gynnar bäst.
För
+ Skona någons känslor, t.ex. drar en vit lögn och säger att man inte kan ses men egentligen orkar man inte
+ Man hamnar i en situation där man inte får säga sanningen, t.ex. försöker hålla något hemligt och när någon frågar om något som är ett förbjudet ämne att prata om
Emot
– Blir påkommen
– Sårar någon
– Det är fult att ljuga
Det beror som tidigare nämnt hur situationen ser ut, men i slutändan handlar det om vad konsekvensen blir. Dock måste jag poängtera att finns det brister inom konsekvensetik också. Konsekvensen till att jag ljuger kan vara att jag sårar någon med min lögn, eller att jag blir påkommen. Om man återkopplar med exemplet med Hitler kan man se ytterligare konsekvensetikens brister eftersom de människor som blev mördade under andra världskriget kanske var potentiella brottslingar som kunde ha förintat fler än vad Hitler gjorde. Det finns ingen hänsyn till vardera av etikerna. Dock anser jag ändå att konsekvensetiken är mer rationell än pliktetiken, och anledningarna till dessa är de ovanstående.