Det kan vara svårt att besluta om pliktetik eller konsekvensetik alltid är den bästa etiken att följa. Det handlar mycket om vilket situation som etiken ska appliceras på.  Konsekvensetik och pliktetik skiljer sig åt ganska mycket. En konsekvensetiker menar att om en handling är ond eller god bestäms av konsekvenserna medan pliktetiken handla om vilka plikter du har och i vilka situationer som dessa bör följas. Det gör att en handling blir god enligt konsekvensetikern när man har tagit hänsyn till vilken följd (konsekvens) en handling man gör ger. För en pliktetiker blir det snarare så att en handling är god om och endast om den plikten går att höja upp till allmän lag samt gälla alla.

I det samhälle som vi lever i råder det till största del pliktetik. Vi förväntas hålla oss till lagarna som finns stiftade, och detta utan att ifrågasätta allt för mycket. För någon vecka sedan pratade en man i Åkersberga med en tiggare [1]. När en grupp nazister såg detta gick de attack mot mannen. En förbipasserande (vittne) såg vad som hände och valde att gå emellan då han var rädd att mannen skulle dö av sparkarna han utsattes förliggandes på marken. I en intervju med Sveriges Radio utfrågades han om varför han frångått pliktetiken som i detta fall säger att han skulle ha varit passiv och istället ringt polisen. Mannen svarade då att han gjorde en konsvekvensanalys och konstaterade snabbt att han behövde gå emellan för att rädda mannen. I detta fall kan vi konstatera att mannen som attackerats av nynazister överlevde tack vare den räddande mannens ingripande och hans konsekvensetiska agerande.

I detta fall tycker jag att argumenten för att handla konsekvensetisk överväger eftersom offret annars riskerar att dö. Ytterligare ett argument för att handla konsekvensetiskt är att om jag utsätts för en hotfull situation exempelvis vid tunnelbanan så ska de som uppfattar situationen ingripa för att hjälpa mig. Ännu ett argument för att handla konsekvensetiskt är att det skickar signaler i samhället att vi behöver stå upp emot våldet och hjälpa varandra. Motargumentet mot mitt tidigare resonemang är risken att vissa tar till övervåld på grund av att de till exempel missuppfattar situationen. Ett annat motargument är att vissa i ett sådant läge kan göra en felaktig bedömning på grund av till exempel tidigare erfarenheter eller att de kanske är påverkar av alkohol/droger.

Ofta rapporteras om människor som vid inbrottsituationer försvarar sig med basebollträ och liknande föremål. Deras konsekvensanalys är att situationen är så hotande att de, för att rädda sig själva och sin egendom, måste försvara sig. De handlar alltså konsekvensetiskt. Om det inte går att bevisa att försvaret varit i nödvärn (konsekvensetiskt) så döms ofta dessa personer, samtidigt som inbrottstjuven kan gå fri. I domstolen används pliktetiken som säger att vi inte har rätt/får slåss med exempelvis basebollträ.  Ett argument för att handla konsekvensetiks i det här fallet är att vi måste ha rätt att känns oss trygga i vårat eget hem. Ett annat argument är att det måste vara den som inkräktar på ens territorium som är den som begår ett misstag/brott. Motargumentet mot detta resonemang är att alla kan hävda att de försvarar sig i nödvärn. Ytterligare ett motargument mot rätten att försvara sig kan leda till att alla börjar rusta sig med vapen eller basebollträ och vi får en situation som liknar den som finns i USA.

En diskussion som pågått under vintern i tidningen Ny Teknik är vilka hastighetsbegränsningar vi bör ha i Sverige. Pliktetikerna hävdar att vi bör hålla oss till de hastigheter som Trafikverket har bestämt. Konsekvensetikerna hävdar att var och en bör göra en konsekvensbedömning baserad på förarens skick, bilens skick, vägens skick och väderförhållanden. Det innebär att om vi känner oss trötta, bilen har dåliga bromsar och det till exempel snöar kraftigt så bör vi köra mycket långsammare än vad som kanske anges på trafikmärket. Är både vi och bilen däremot i toppskick, vägen helt torr och strålande sol så säger konsekvensetikerna att vi ska kunna frånse hastighetsbegränsningarna som finns och vi ska få fatta egna beslut.   De som använder de konsekvensetiska argumenten hävdar att det skulle bli färre olyckor i trafiken om alla använde sunt förnuft. De hävdar vidare att många kör 110 km/h på en motorväg, utan att ifrågasätta det som står på skyltarna, trots att förhållanden kanske är de sämsta tänkbara vilket lätt leder till olyckor. Pliktetiskt så är vi skyldiga att följa de trafikregler som gäller. En stor fara med att inte göra det är exempelvis vid skolor där vägarna kan vara i toppskick. Konsekvensanalysen kan där säga att alla förutsättningar finns för att köra fort men man glömmer bort att det kan komma ett barn springande. Bromssträckan är betydligt längre om man kör 150 km/h än 110km/h. Om det kommer en älg upp på vägen är således sannolikheten att överleva mycket större om man hållit sig till de hastighetsbegränsningar som finns utmarkerade idag jämfört med om man har gjort en egen konsekvensanalys. I det här fallet anser jag att vi måste förhålla oss till de pliktetiska regler som råder för att hålla antalet bilolyckor på en så låg nivå som möjligt.

På kort sikt och inför vår svenska domstol så är pliktetik alltid rätt. De som blir vad man kallar ”vardagshjältar” har inte bara gjort sin plikt utan har gjort en egen bedömning av vad konsekvenserna blir om de inte ingriper. Ofta offra dessa människor sig mer än vad plikten kräver, och det är även dessa människor som ibland räddar liv. Konsekvensetik är rätt så länge man inte utsätter sig själv eller någon annan för allt för stor fara i förhållande till situationen. Ett exempel skulle kunna vara om man ser någon som håller på att drunkna, pliktetiskt ska man ringa sos men konsekvensetiskt hinner jag konstatera att personen hinner drunkna innan ambulansen är på plats. Konsekvensetik är även okej så länge man håller sig till det som är lagligt. Jag tycker att i de flesta fall är det mest rätt att handla som konsekvensetiker, där jag upplever att jag både gör min plikt och i många fall lite till för att undvika negativa konsekvenser. När är det då inte rätt att handla som konsekvensetiker? Jo, som sagt när man utsätter sig själv eller någon annan i fara, t.ex. i självförsvar då man kanske tar till mer våld än vad situationen kräver och den andra parten kommer till skada.

[1] http://www.metro.se/nyheter/nazister-misshandlade-aldre-man-gick-till-attack-utanfor-galleria/EVHoch!SWfHTfhnwLQsQ/

Innan man kan ta ställning för de olika etikerna, är det relevant att veta vad som skiljer dem åt.

Konsekvensetik och pliktetik skiljer sig åt ganska mycket. En konsekvensetiker menar att om en handling är ond eller god bestäms av konsekvenserna av handlingen medan pliktetiken menar att en handling är god om och endast om man följer en plikt.  Det gör att en handling blir god enligt den ena eftersom att man har varit objektiv och valt ut den handling med bäst konsekvenser medan det för den andra snarare blir att man har valt den moraliska plikt som hen alltid skulle kunna agera efter.

Den största skolan inom konsekvensetik är Utilitarismen. Utilitarister menar på att en handling är god, om och endast om den maximerar den sammanlagda mängden av det goda. Alltså, menar Utilitarister, att det bästa handlingssättet är det som medför mest av det goda. Två av förgreningarna är Prefensutilitarism och Hedoniskt utilitarism. Prefensutilitarister menar att det handlar om att maximera antalet tillfredsställa önskningar. Desto fler önskeuppfyllelse, desto bättre. Hedoniskt utilitarism fokuserar istället på att lyckan i livet ska maximeras så mycket som möjligt. De vill alltså båda maximera ett intrisikalt värde. Men de skiljer sig åt genom att de har olika uppfattningar om vad ett intrisikalt värde är. Den ena fokuserar på antalet uppnådda önskningar medan den andra struntar i antalet och fokuserar på mängden lycka istället. Dock strävar båda skolor mot att uppnå ett sådant gott resultat som möjligt. En pliktetiker skulle misstycka hos båda dessa förgreningar av utilitarismen, speciellt om man följer Kants syn på pliktetiken. Han menar att utiliteralismen är omoralisk då man inte kan basera en handling på t.ex. lycka eller goda effekter.

Dock anser jag att det finns skolor inom utilitarismen som påminner om pliktetiken. John Stuart Mill, som var regelutilitarist, menade att man bör följa regler som vanligtvis leder till störst lycka. Här finns tecken på pliktetik, att man ska följa regler. Samtidigt finns det utilitaristiska drag i och med att målet är att uppnå största lycka. Här skulle en plitetiker och en konsekvensetiker komma i konflikt med varandra då den ena skulle mena att hen agerade utifrån plikter, t.ex. att inte ljuga, medan utilitaristen skulle säga att hen endast agerade så för att uppnå bäst effekt.

Överlag anser jag att pliktetiken tenderar att blint beskylla effektetikerna för att uppmuntra omoraliska/onda handlingar, de själva kanske inte har koll på vad som är gott och ont. Det borde vara precis lika ont att döda någon för att nå en god effekt som att inte döda någon och därmed skapa förödande konsekvenser om hen man inte dödar, själv är en mördare, eftersom att ett liv är ett liv. Dessutom kan pliktetiken närma sig effektetiken, på samma sätt regelutilitarismen närmar sig pliktetiken. Om man t.ex. ser till Kants villkorliga imperativ, d.v.s. när man följer vissa plikter för att uppnå ett mål som att inte missa bussen, ser man likheter mellan den och regelutilitarismen. Båda skolor vill uppnå ett mål genom att följa regler. Dock skiljer de sig åt eftersom att regelutilitarister vill uppnå största lycka. Men kan inte lycka vara att inte missa bussen? Alltså skiljer de sig åt, samtidigt inte, beroende på vad man definierar som lycka.

Jag anser att konsekvensetik är bättre än pliktetik eftersom att, som jag skrev i stycket ovan, är det motsägelsefullt att säga att förnuftet kommer komma fram till att ett offer mot 100 räddade är sämre än noll offer och 100 döda. Vad är då egentligen gott hos pliktetiker? Skolan fungerar alltså inte i praktiken, d.v.s. i varje situation, utan den fungerar fint som en teori på pappret. Dessutom är det naivt att anse att varje människa är förnuftig till att följa rätt plikter. Hur skulle Kant förklara att det, under hans tid, fanns mördare, våldtäktsmän och tjuvar? Brottslingarna kan knappast ha varit förnuftiga i valet av handlingar. Samtidigt är det förståeligt att det finns kritik mot effektetiken som ifrågasätter om vi människor är smarta och objektiva nog att avgöra vilka konsekvenser handlingen kommer ha. Dock anser jag att det är lättare för en individ att tänka på sina konsekvenser än att ha kravet på att hen ska vara förnuftig nog att följa rätt plikter eftersom att förnuft är något en individ måste ha medan kunskap om konsekvenser av handlande är något man lär sig med tiden och som styrs av samhällets normer. T.ex. Om jag funderar över att spotta ut tuggummit på marken, då vet jag normer som säger att man inte borde göra så för att värna om miljön och på så sätt vet jag hur jag ska handla, medan en pliktetiker måste ha en inneboende förnuftighet.

Något jag kom att tänka på när jag läste om Kant var att hans fokus på förnuftet har uteslutit djuren. Det kategoriska imperativet menar t.ex. att man inte får använda en människa till ett ändamål:

Kant menar att människor inte får användas som medel.

Människor är inte djur.

= Enligt Kant får djur användas som medel.

Är det alltså okej att döda ett djur om det biter en? Samtidigt skulle det komma i konflikt med plikten att inte plåga djur. När fokus hamnar på förnuftet, anser jag att det skapas en känsla av överlägsenhet hos människorna och det kan knappast vara gott. Eller? Det är en moralisk plikt att inte se sig som bättre än andra men det man ser är att “andra” är människor och inte djur. Detta är något Herdonisk utilitarism kontrar. Dessa utilitarister menar att djur och människor är jämlika då man inte blir mer värdefull om man kan tänka, reflektera och annat vi människor kan. Alltså ger utilitarismen en större helhetsbild hur en människa bör agera och relationen mellan människa och djur.

Dock anser jag att “lycka” som är ett viktigt begrepp för utilitarister, speciellt för herdonisk utilitarism, är ett väldigt vagt ord, det är svårt att veta vad lycka är. Lycka kan t.ex. vara pengar, är det då okej att råna en bank för att uppnå just lycka? Pliktetiken är tydligare eftersom man har ett antal meningar att följa från det kategoriska imperativet som gör det enklare att avgöra handlingen än hos konsekvensetiken. Dock menar effektetiken att man ska vara objektiv i hur man ser på lycka och därför kan lycka inte vara personligt.

Sammanfattningsvis anser jag att konsekvensetiken är bättre än pliktetik då den är mer praktisk att använda i vardagen p.g.a. att den anpassas efter situation. Dessutom ger den en helhetsbild över relationen mellan människor och djur. Kant nämner endast människan men inget om djuren. Dock är pliktetiken tydligare med hur man väljer rätt plikt till skillnad från effektetiken som använder vaga ord som “lycka”.

Till att börja med så låter Pliktetik (i mina öron) som plikt alltså plikter vi har och gör! Till exempel att våran plikt vi har är att gå i skolan, jobba, plugga och uppfostra våra barn osv.. Vi alla har plikter men det är inte alltid så att vi följer dom!

I min undersökning så handlar det om en tjej som heter Filippa som älskar att festa och hennes kille Simon gillar inte att festa och han är ofta hemma och pluggar eller bara tar det lugnt. Filippa är otrogen mot sin kille Simon, med hans bror Oscar. Filippa har det problemet att hon inte vill berätta för sin kille för att inte såra hans känslor men hon vet att det kommer ändå komma fram på något sätt någon dag, hur ska hon göra? är det rätt eller fel att inte berätta för Simon och är det rätt eller fel att vara otrogen som hon var/är?

I vissa länder så är otrohet förbjudet och straffet man kan få är brutala.. Man blir hängd, nergrävd i marken och endast huvudet är över ytan och så blir man stenkastad tills man bryter nacken, man blir skjuten osv. Grejen är att otrohet är något sedan länge har varit en synd!

Som det står i texten i häftet (sid 23, stycke 1 och 2…) ”En religiös pliktetiker menar att det moraliska plikterna är givna av Gud, t.ex. Att vi ska tala sanning därför att Gud kräver detta av oss. Alltså i detta fall i min text borde hon handla ärligt och berätta vad som hänt för att kunna bli av med den bördan eller åtminstone till en början, sen får hon bearbeta sina handlingar men bara så att hon är ärlig och har berättat för Simon vad som hänt.

Nått som anses vara etisk rätt och fel kan förändras över tid och skiljer dig även åt mellan olika kulturer och livsåskådningar. Vissa värderingar återkomne i de flesta religioner och ideologier oavsett tid och rum (etik och moral, www.religionsfroknarna.se/?page_id=174 )

Är det Filippas plikt att vara trogen? Då borde hon berätta vad som hänt och sedan vänta på svar vad Simon har att säga!

Eller att tala sanning och vara ärlig för mig är våran plikt, att vi inte ska ljuga osv, i detta fall så är hon skyldig att förklara vad som hänt och varför!

I mitt etiska exempel tvingas en granne välja mellan att anmäla mannen i grannhuset för att han slår sin gravida fru. Frun vill inte att grannen ska anmäla mannen då frun är rädd för att hon inte kommer att klara sig själv. Hur ska grannen göra för att hjälpa sina grannar? Läs exempel här

För att ta reda på hur personen i frågan ska handla efter pliktetik så måste jag först reda ut vad pliktetik faktiskt innebär.

Pliktetiker har olika moraliska regler att förhålla sig till skillnad från konsekvensetiker som avgör om en handling är god eller ond med hjälp oavsett om konsekvenserna är goda eller onda. Pliktetiken är en värdeteori som inte tar hänsyn till eventuella konsekvenser, den tar bara hänsyn till handlingen i sig. Pliktetiken förespråkar att det som är rätt rent moraliskt är att handla i enlighet med plikterna. Pliktetiska teorier kan kännetecknas av listor över olika plikter som man menar att förnuftiga människor har. Dessa plikter kan exempelvis vara, att inte ljuga eller att inte döda.

Filosofen Immanuel Kant ansåg att moralens högsta princip var det kategoriska imperativet. I grund och botten, i dess grundformulering, handlar detta om att man bör handla endast efter, den så kallade maxim, genom vilken du emellertid kan konstatera att den är så pass berömvärd att handlingen kan bli till en allmän lag. Efter ordningen av allt det empiriska så finns endast lagbundenheten själv. Mot denna bakgrund följer den rent formella begäran att anpassa sina handlingar till kravet på lagbundenheten.

Kant beskriver det kategoriska- och det hypotetiska imperativet. Det kategoriska imperativet handlar om att man själv vill bli behandlad som man behandlar andra. Detta är en viktig del i mitt etiska exempel då kvinnan som vill göra en anmälan visar på vikten av att ta hand om varandra. Kvinnan som vill göra en anmälan vill själv att hennes omgivning ska reagera om hon själv skulle bli utsatt för något liknande.

Om man jämför med det hypotetiska imperativet så handlar det mer om att man talar om för andra människor om hur man ska agera men man hjälper inte till på samma sätt, genom praktiskt handlande, som att gå och anmäla.

Om detta finns det även andra formuleringar. Dessa är;

1. Handla som om maximen för din handling genom din vilja skulle kunna bli allmän naturlag.

2.Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i (vare sig) din egen (eller någon annan person) bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål.

3. Handla enligt maximerna tillhörande en allmänt lagstiftande medlem i ett blott möjligt ändamålens rike.

Hur ska då personen i fråga handla från det pliktetiska perspektivet?

I mitt exempel är det en medmänniska som enligt sina egna värderingar är övertygad om att den enda plikt hon har är att fullfölja sina tankar om att anmäla. Hon känner att hennes plikt och värdering står över konsekvenserna som den utsatta kvinnan uttrycker.

Hennes egen känsla av plikt hamnar i detta läge i en konflikt gentemot det som grannen känner och ger uttryck för, nämligen att inte gå vidare med en anmälan.

Kvinnan i mitt exempel har från sin position en förnuftig syn på vad hennes granne utsätts för, att bli utsatt för våld är fel och ska upphöra. Den utsatta kvinnan har i sin situation en förnuftig syn på vad hon anser vara bäst för henne. Denna syn styr hennes val att inte anmäla utan att stanna kvar i sin skadliga relation. Utifrån där den utsatta kvinnan befinner sig just nu är det för henne det mest vettiga. För henne handlar det om att hon kanske inte har kraft att gå vidare i livet.

För att sammanfatta detta så kan man tydligt se att ens plikt beror helt och hållet på vilken situation man är i och vilka värderingar man har som person.‹